Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Hans TN Dahlerus ska kryssa med sina kompisar till Amsterdam men passar på att kolla in Pinocchio först. Den passar in bra och har inte alls så röda byxor som han föreställt sig.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Pinocchio firar fridfullt

    Pinocchio ställde till med ett sällan skådat konstrabalder. I morgon fyller skulpturen ett år och för nu en stillsam tillvaro som symbol för Borås. Med täckelset föll också motståndet.
    - Min bild är att folk gillar Pinocchio nu. Debatten har helt klingat av efter invigningen. Jag tror att folk hade föreställt sig ett jättemonster, men i stället stod han där och var putsad och jättefin, säger Borås kulturchef Elisabeth Lundgren.
    Hon har slagit sig ned i en av kulturhusets röda plaststolar intill Konstmuseets chef Hasse Persson. Han är en av finansiärerna och en drivande kraft bakom konstprojektet som för inte så länge sedan väckte en sådan ilska i Knalleland så att det hördes över hela Sverige. Kritiker menade att några rika kompisar besudlade stadsrummet med en disneyfierad figur som inte har något med Borås att göra.

    Nu har den det, enligt Hasse Persson som inte behöver gå runt och freda sig mot vreda boråsare.
    - Folk är stolta över Pinocchio som blivit en ny symbol för Borås, säger han.
    Just nu förbereder han en stor Jim Dine-utställning på Borås konstmuseum i sommar. Han hoppas fördjupa kunskapen om den amerikanske konstnärens intresse för den italienska sagofiguren.
    - Pinocchio gestaltar oss alla. Det handlar om oss människor med alla våra brister och våra förtjänster. Det yttre skalet är Pinocchio, säger Hasse Persson.
    Varken han eller Elisabeth Lundgren kallar skulpturen dess egentliga namn, Walking to Borås. Det gör ingen.
    Persson och Elisabeth Lundgren menar att kulturlivet i Borås har medvind. Konstmuseet har nyligen nyöppnat med en rosad utställning, i sommar är stan först i Västsverige med att vara värd för teaterbiennalen och epitetet skulpturstad sprider sig. Konsten kan ha en förenande kraft, menar de och kallar den nio meter höga bronspjäsen för en katalysator för stadsförvandling.
    - Pinocchioprocessen har bidragit till att folk är mer intresserade i att engagera sig i hur staden ska se ut, säger Elisabeth Lundgren.

    På turistbyrån ett par kvarter bort vittnar Erica Unosson om en viss Pinocchioffekt. Någon gång i veckan tittar en eller annan turist in och frågar om vägen till den långnästa skapelsen. Men några försök att slå mynt av intresset i form av souvenirer syns inte.
    - Nej, det enda som finns är vykorten, säger Erica Unosson.
    Hon pekar på hörnet av turistdisken där ett kantigt frilagt foto av Pinocchio pryder den illblå utsidan av en samling gratiskort.
    I andra änden av Allégatan står den omtalade figuren i verkliga livet. Nyligen har den tvättats och vaxats inför ettårskalaset. En särskild fond har upprättats för att statyn ska få ett årligt bad och Borås Tidning, som huserar mittemot, skickade ut ett reportageteam när det första ägde rum.
    Enligt Elisabeth Lundgren har picknick-firare ibland häckat på platsen som tidigare var öde och outnyttjad. Sådant är det inte läge för en dag som denna när mörka moln väter staden, men en viss aktivitet råder ändå runt Pinocchio. I det regnvåta gräset står Hans TN Dahlerus och blir förevigad intill fötterna. Han har känt till konstverket länge, eftersom det var nyheter även hemma i Stockholm när det bråkades som mest, men först nu sett det på riktigt. Det ser bättre ut än den färggrälla skapelse han föreställt sig, tycker han.
    Han ska lyxkryssa till Amsterdam med kompisarna Ingvar Olofsson, Nils Wiklund och Claes Järnblad och de har stannat till i Borås där den sistnämnde har sommarstuga. Att kolla in Pinocchio är närmast ett måste, enas de om. Nu har de just haft en liten dispyt om huruvida den verkligen är större än Poseidon (vilket den är, nio meter mot sju) och sommarstugeägaren har gett lite platsspecifik information.
    - Han som betalat bor där, delar Nils Wiklund med sig av sin nyvunna kunskap och pekar mot ett hus med lägenheter snett mitt emot.

    En av dem tillhör mecenaten och konstsamlaren Bengt Swegmark, som representerar donatorerna.
    På andra sidan gatan kommer två unga studenter gående. De läser på Textilhögskolan som ligger ett stenkast bort och ser den förstorade sagofiguren nästan dagligen.
    - Jag trodde att den skulle vara så stor, men den blev mycket bättre än jag trodde. Jag tycker att den smälter in bra, säger Jessica Soergel som är uppvuxen i bygden.
    - Tycker du!? utbrister göteborgskan Siri Sakula förvånat och tillägger:
    - Jag har inga åsikter alls för jag förstår inte meningen med den.
    I huset intill driver Raimond Altun sin Pizzeria Pinocchio, som öppnade någon månad innan konstverket avtäcktes. Namnet är bra och häftigt, säger restaurangägaren som valde det så fort han hörde talas om planerna på en staty. Sedan följde onödigt mycket bråk innan kommunen beslutade att acceptera Jim Dines konstverk, tycker han. Han tillägger att det var likadant i Paris innan Eiffeltornet stod färdigt.
    - Nu är det ingen som klagar. Folk kommer hit och uppskattar det. Jag tycker att det är en fin grej och det gjorde jag redan från början. Det behövs sånt i Borås, säger Raimond Altun.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.