För att ett föremål ska bli en riktig designikon är inte utseendet nog. Det kräver också en intressant historia, tekniskt nytänkande och att det fungerar som vattendelare mellan två generationer: en äldre som stöts bort och en yngre som tar det till sig och gör det till sitt. Och en sak till: det får inte vara för vanligt.
Det sista finns en väldigt enkel lösning på. Blir priset bara tillräckligt högt har vanligt folk inte råd.
Poul Henningsens PH5 har allt men är egentligen för vanlig. Alltså för billig. Möjligtvis så vanlig att den står över ikonnormen. Och förresten hänger den ju bara i köket och där spelar det väl inte så stor roll?
När Poul Henningsen föddes 1894 fanns elektrisk belysning bara i ett fåtal restauranger och butiker i storstäderna, i hemmen brann fortfarande fotogenlamporna, och trots hans insats för det elektriska ljuset föredrog PH livet igenom fotogenlampans mjukare sken framför glödlampan.
Henningsen isolerade fyra problem med glödlampan: ljuset var för vitt, det återgav inte färger på ett korrekt sätt, det bländade och det var oekonomiskt. Han skyllde allt på tillverkarna som han ansåg kompromissade bort en i grunden bra idé. Att armaturerna långt in på 20-talet var kvar på fotogen- eller stearinljusstadiet och inte alls anpassade efter den nya ljuskällan gjorde inte saken bättre. De flesta lampor såg bättre ut när de var släckta.
Poul Henningsen brukade säga att den första PH-lampan kom till honom över en kopp kaffe vintern 1925-26. I själva verket var det resultatet av tio års forskning och envist experimenterande. Det är också fel att säga att det var en lampskärm som premiärvisades i på Forum i Köpenhamn 1926. I själva verket var det ett flexibelt belysningssystem bestående av olika stora skärmar som kunde varieras sinsemellan. Med PH-lampan hade Poul Henningsen lyckats göra en lampa som inte bländade och med ett ljus som kunde riktas. Formen sägs vara inspirerad av en kopp, en skål och ett fat staplade på varann. Proportionerna var 4:2:1. Hälften av ljuset reflekterades i den översta skärmen och en fjärdedel på de två understa.
Genombrottet med PH-lampan satte igång en lavin av PH-modeller från tillverkaren Louis Poulsen: bordslampor, sänglampor, golvlampor, vägglampor, lampkronor, växthuslampor, pianolampor, läslampor, mörkläggningslampor, spegellampetter, tandläkarlampor och operationslampor - allt i alla upptänkliga kombinationer av färger och material.
Efter andra världskriget, där Poul Henningsen tillbringade åren 1943-45 i Sverige som flykting, ägnade sig han mest åt att skriva och arbeta som arkitekt men under åren 1957-58 går han åter in i en mycket kreativ period och skapar klassikerna Glob, Snöboll, Kotte och PH5.
Med PH5 kan man säga att Poul Henningsen både firade en slutgiltig seger och kastade in handduken i kampen mot glödlampstillverkarna. "Jag har accepterat mitt öde och skapat en lampa som man kan stoppa vadsomhelst i: lysmaskar, julgransljus eller 100 watts glödlampor", kommenterade han.
PH5 - namnet kommer av den stora skärmens ytterdiameter: 50 cm - består av fyra yttre skärmar plus två mindre färgade skärmar inuti och lampan kombinerar några av de bästa egenskaperna från tidigare konstruktioner: den tydliga riktverkan nedåt hos treskärmslamporna med fyrskärmslampornas övre skärm som ska sprida ett milt ljus i rummet i övrigt. PH5 är avsedd att hänga lågt över ett bord och för att minimera bländningen är glödlampan praktiskt taget helt innesluten. Tack vare den röda insidan blir ljuset också varmare. För att bättra på ljusets möjligheter att återge färger korrekt försågs PH5 med små inre skärmar i rött och blått för att addera färg i de delar av spektrat där ögat är minst känsligt och dämpa ljuset mitt i spektrat där ögats känslighet är som störst.
PH5 kallades klassiker redan när den visades första gången och har producerats i snart 50 år praktiskt taget oförändrad.
Poul Henningsen var övertygad funktionalist och politiskt radikal och han ansåg att arkitekter och formgivare hade ett socialt ansvar. Själv hävdade han envist nyttan och vikten av god form till massorna och såg det som sin uppgift att skapa bättre ljus i hemmen till en kostnad som de flesta hade råd med. Många har haft samma ambitioner och stupat. Poul Henningsen nådde åtminstone massorna med PH5 även om det inte var arbetarklassens utan den formmedvetna medelklassens massor.
