Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Petra Holst | Så länge jag minns

Petra Holsts andra roman är en konventionell historia, men ändå en vacker gestaltning av hur människor formas, skriver Malin Lindroth.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Petra Holst | Så länge jag minns

Forum

Det är länge sedan jag läste en roman som jag fick lust att kalla trivsam. Intressanta, drabbande, underhållande böcker läser jag hela tiden. Men trivsam, på det sätt som Petra Holsts nya roman Så länge jag minns är trivsam, känns mer sällsynt. Romanen, som är Holsts andra, rymmer kort sagt en ovanligt väl förvaltad konventionell historia.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Hur summerar man sitt liv när livet till så stor del tycks bestå av ouppklarade möten, outsagda ord och olösta konflikter? För Holsts huvudperson, 82-åriga Signe, ställs frågan på sin yttersta spets när hon återser vad som verkar vara en ungdomskärlek i fruktdisken på Hemköp. Som ung var Fabian frihetstörstande konstnärsbohem av första graden – alternativt en narcissistisk skitstövel – och femtio år senare är han fortfarande trettio, oförändrad likt en Dorian Gray, ett mysterium som rycker Signe ur den stillsamma änkevardagen och blir den motor som får henne att se tillbaka och rannsaka livsvalen.

Jag tyckte om Petra Holsts debutroman Jag brukade drömma om dig för dess förmåga att gestalta vardag med existentiell tyngd. Den nya romanen är mer förutsägbar i sin utveckling. Mysteriet med den oföränderlige Fabian som inledningsvis lovar så gott, blir i slutänden lättlöst – min första misstanke visar sig stämma i stort sett – och berättelsen om Signe som väljer trygghet, konvention och modersplikt framför passion och bohemliv följer upptrampade stigar.

Samtidigt finns en ovanlig värme och mänsklighet i texten, en omsorg om gestalterna och en närvaro i språket, som i stunder får texten att lysa. Historien må vara nött, men blir i slutänden ändå en vacker gestaltning av hur människan formas inte så mycket av triumfer som av den stora kortslutningen mellan längtan och brist.

Bild - 2
Mest läst