Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Det är inte nostalgi och utvecklingsfientlighet att vilja bevara viss bebyggelse, karaktär och öppenhet, skriver Peter Hjörne apropå Ingvar Oldsberg. Bild: Arkivbild: Olof Ohlsson

Peter Hjörne: Vad har Ingvar Oldsberg gjort för ont?

Krönika

I en krönika i förra lördagens GP resonerade statsvetaren och forskaren Björn Werner om stadsbyggnad i Göteborg och menade att göteborgarnas nostalgi hindrar utvecklingen. Björn Werner tar sin utgångspunkt i GT:s maktlista. Den toppades av Ingvar Oldsberg, ”en nostalgisk TV-farbror”, som Werner kallar honom. Den Oldsbergska placeringen är, tycks Werner mena, beviset för den göteborgska utvecklingsfientligheten: ”Oldsberg har 2015 som ingen annan förkroppsligat vad som är en urgöteborgsk sanning: I Göteborg skall tiden stå still”, skrev Björn Werner.

Han fortsätter: ”Men Oldsberg är inte nöjd, och inte heller göteborgarna. Iklädd nostalgins färger har denne riddare redan nästa mål för sin lans: Heden. Sveriges mest stadsnära grustag måste räddas åt framtida flanörer”.

Ingvar Oldsberg är en utmärkt programledare och en fin Göteborgsprofil. Men att han skulle vara etta på en maktlista förvånar mig och säkert också Ingvar Oldsberg. Och som bevis för göteborgarnas förändringsovilja saknar det värde. (För övrigt: Hade Björn Werner i stället utgått från maktlistan i den tidning han själv är gästkrönikör i, nämligen GP, hade han funnit Ingvar Oldsberg på plats 45.)

Björn Werner hävdar också att ”överallt möter utvecklingen på patrull i Göteborg på grund av något så banalt som nostalgi” och att motsträviga medborgare ”helst av allt verkar vilja se staden nersänkt i formalin och instoppad i en glasburk på naturhistoriska”. 

Inte sällan stöter man på argumentet att om man vill bevara något är man automatiskt emot all utveckling, man är en bakåtsträvande nostalgiker. De som vill riva, ta bort, förtäta och bebygga ser sig däremot som visionära, dynamiska utvecklare.

Det är inte ”formalinbenägenhet” som gör att många av oss säger: ”Förbättra gärna Heden men beröva oss inte denna unika, centrala och av många älskade mötes- och aktivitetsplats. Och belamra inte området vid Näckrosdammmen.”

Det är inte bakåtsträveri som gör att många göteborgare känner oro för hur det skall gå när stora delar av staden grävs upp och blockeras under många år för byggandet av Västlänken. Det är omsorg om framkomlighet och tillgänglighet. 

Det är inte utvecklingsfientligt att bekymra sig för Avenyns framtid när man ser planerna med glasburar och grönområden på det som kallas en paradgata av internationellt snitt.

Det är inte nostalgi och utvecklingsfientlighet att vilja bevara viss bebyggelse, karaktär och öppenhet. Och det är, för det mesta, omsorg om det som är bra, som fungerar och som har kvaliteter, som får göteborgarna att värna till exempel Heden.

Det finns spännande och i många stycken attraktiva planer på nybyggnation, stadsutveckling och förtätning i Göteborg i områden som Skeppsbron, Frihamnen och Gullbergsvass. Göteborg kommer att sjuda av aktivitet de närmaste decennierna. Men på ett område tycks det råda stiltje - frågan om ny, konkurrenskraftig arena i Göteborg.

Stora Ullevi står nästan alltid tomt. Lilla Ullevi (det vill säga Gamla Ullevi som är den nyaste av ”Ullevierna”) är omodernt redan efter sju år. 45-åriga Scandinavium är för litet, har också blivit omodernt och klarar sig inte längre i konkurrensen med till exempel Friends och Tele 2 i Stockholm. Vill Göteborg behålla sin position som Sveriges främsta evenemangsstad så duger det inte att dra arenafrågan i långbänk. Att som den rödgrönrosa majoriteten satsa 100 miljoner under tio år för livsuppehållande insatser drar bara ut på den plågsamma tillbakagången. 

Det har grälats mycket i Göteborg på senare år, inte minst om Västlänken. Säkert kommer också ett arenaprojekt att framkalla dispyter eftersom det kommer att inbegripa vad som skall göras med ”Ullevierna”, Scandinavium och Valhalla. Någon, några eller alla dessa gamla byggnader kommer att behöva stryka på foten för att ge plats åt det nya.

Byggmästaren och entreprenören Ola Serneke, som är en av personerna bakom Prioritet Serneke Arena i Kviberg, menar att en multiarena ”absolut, helt garanterat”, skulle gå ihop ekonomiskt. Han säger också till GP att det är centralt att släppa prestigen, våga erkänna tidigare misstag och göra ett rejält omtag. 

Och ”är bara marken byggbar så krävs tre år”. Frölundas ordförande Mats Grauers kräver ett ja eller nej till en ny multiarena från stadens politiker:

– Får vi ett nej måste vi agera, sa han i GP i december.

Scandinavium drogs i långbänk från slutet av 40-talet tills det invigdes 1971, som en del av Göteborgs 350-årsfirande. Det var på sin tid för ”norra Europas modernaste och största inomhusarena för sport, nöje och kultur”. Kommunen och näringslivet bildade ett gemensamt bolag för bygget och verksamheten.

Det kan bli modellen också för en ny multiarena: Näringsliv, föreningsliv och kommunen skulle tillsammans kunna bygga en toppmodern arena som en del av firandet av Göteborgs 400-årsjubileum. Det finns ett jätteområde mellan Svenska Mässan och Stora Ullevi. Med djärvhet och nytänkande i arkitektur och idé kan Göteborg på nytt skapa norra Europas vassaste multiarena och evenemangsområde. Ett sådant projekt skulle, rätt skött, rent av kunna ena göteborgarna och skapa en ny stolthet. Det vore en fin födelsedagspresent till vår stad.

Mest läst