Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

FLYKTINGLÄGER. Inga enkla lösningar på den stora flyktingkatastrofen. Bild: Bild: Gregorio Borgia

Peter Hjörne: Min famn är både liberal och vid

Krönika Så när Fredrik Reinfeldt uppmanade oss att "öppna våra hjärtan" så hade han rätt. En liberal, öppen stat måste öppna hjärtat, skriver Peter Hjörne.

Det vore synd att påstå att vi upplevt en lång het sommar. Däremot har det hettat till en del kring opinionsjournalistiken, bland annat har GP beskyllts för att skriva för mycket om "migration, integration och flyktingar". Det vänsterpartistiska kommunalrådet i Göteborg Daniel Bernmar går på SVT Opinion till storms mot vad han uppfattar som en omsvängning, "som behöver diskuteras närmare". Det gör nu inte Bernmar utan kommer med ett antal svepande anklagelser om påstådd alarmism och egensnickrad sifferexercis och han jämför oss med "högerextrema bloggar". Bernmar avslutar med "Det är med viss vaksamhet jag undrar: Hur vid är Hjörnes liberala famn?"

Jo, Daniel Bernmar: Var gärna vaksam men du kan vara säker på att min famn är både liberal och vid - till skillnad från den vänsterpartistiska omfamningen som inte har så mycket mer att erbjuda än enögd kritik utan lösningar.

Också den tidigare frilansmedarbetaren på GP:s kultursidor Elin Grelson Almestad hävdade i ett blogginlägg att GP skrivit för mycket om migrationsfrågor. 

Så här skrev GP:s chefredaktör och ansvariga utgivare Cecilia Krönlein apropå beskyllningarna från henne:

"Göteborgs-Postens ledarsida avspeglar de senaste månadernas samhälls- och mediedebatt debatt som generellt haft ett stort fokus på migrations- och integrationsfrågorna." Så enkelt är det. 

Även om Grelson Almestad och Bernmar ogillar det så är frågorna glödheta och de har fått ytterligare näring de senaste dagarna. Att bagatellisera oro, migrationsfrågornas magnitud i Europa och de problem som Sverige och andra länder ställs inför, ger näring åt de krafter man säger sig vilja motverka och ökar avståndet till det politiska och mediala etablissemanget. Beröringsskräck och anklagelser om fascism och rasism har inte fungerat hittills och kommer än mindre att göra det framgent.

I Europas nära omvärld pågår inbördes- och terrorkrig. Civilbefolkningarnas lidande är obeskrivligt och miljontals är på flykt från krig i Syrien, Irak och Afghanistan, och fattigdom i Afrika. Många försöker och lyckas fly till Europa. Bara Tyskland räknar med 800 000 asylsökande i år, enligt en artikel i Financial Times i veckan. Det är mer än siffran för hela Europa förra året och det "blottlägger skalan på den största flyktingkrisen på kontinenten sedan andra världskriget", skriver tidningen.

Den tyske inrikesministern Thomas de Maizière varnade för att Schengenzonens passfria rörlighet i stora delar av Europa inte kan upprätthållas om inte EU accepterar att fördela de asylsökande. Europa behöver en gemensam asylpolitik om vi skall kunna upprätthålla fri rörlighet utan gränskontroll, hävdade han.

"Vi behöver reformera systemet så att vi får ett rättvist delande av bördorna med fasta kvoter", sa de Maizière.

Även om Tyskland var den mest eftersökta destinationen i Europa med över 200 000 asylsökande förra året, så tog andra länder som Sverige emot fler flyktingar per capita. Tyskland diskuterar flyktingfrågan, en av Europas ödesfrågor, och ser dess problem. Det måste vi också kunna göra! 

Gör vi inte det lär Sverigedemokraternas framgångar fortsätta. Enligt undersökningsföretaget Yougovs siffror, som gratistidningen Metro publicerade i torsdags, så är SD nu största parti med över 25 procents väljarstöd. Precis som många andra opinionsundersökare påpekade, så är de siffrorna uppblåsta på grund av en tveksam metodik. Men i GP:s och Sifos väljarbarometer, som publicerats i helgen, får SD hela 17,8 procent, vilket är 40 procent mer än i valet. Rörelseriktningen är entydig. Diskussionen om tiggeri och Sverigedemokraternas tunnelbaneannonser anges som en förklaring. En annan undersökning visar att integration och invandring är det politikområde som väljarna tycker är näst sämst skött av alla områden.

När man läser om de enskilda ödena i den anonyma miljonmängden av flyktingar kan man inte annat än beröras djupt. Människor flyr inte för att de vill utan för att de måste. Och de tar enorma risker. Över 2000 flyktingar har dött på Medelhavet.

Så när Fredrik Reinfeldt uppmanade oss att "öppna våra hjärtan" så hade han rätt. En liberal, öppen stat måste öppna hjärtat. Men det räcker inte att tänka med hjärtat, man måste också använda huvudet och öppet, respektfullt och vidsynt, utan dyngkastande och osakliga beskyllningar, kunna diskutera immigrationens konsekvenser och problem - och vad vi klarar av med bibehållen värdighet. 

Det finns frågor som inte har enkla lösningar. Den om migration är en sådan fråga, en fråga som inte besvaras med lätthet och tvärsäkerhet utan med vånda och förståelse för att det inte finns något entydig, enkel lösning. Men i slagordens, parollernas och tvärsäkerhetens rike bannlyses de tveksamma, de som vrider, vänder och våndas mellan hjärta och rationellt förnuft, mellan det ideellt önskvärda och det möjliga.

Vi måste kunna diskutera vad Sverige mäktar med utan att beskyllas för att vara "ett organ för Sverigedemokraterna" eller "att skapa "annonsintäkter på texter som hetsar mot migranter". 

Att smutskasta liberala ledarsidor utan att vilja erkänna att det faktiskt finns problem med de stora flyktingströmmarna och utan att någonsin föreslå lösningar kommer inte hjälpa dem vi vill och bör hjälpa. De enda som vinner på det är Sverigedemokraterna.

Mest läst