Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Peter Eriksson: Vill svinga sig in i Rosenbad

    – Välkommen till Moderaternas hemmabana!, ropar en man när han får syn på Peter Eriksson på Delsjöns golfbana. Nu bryter Miljöpartiet ny mark för att bli tredje största parti.

    Golfspelandet är ingen ny hobby för Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. Han spelade det en sommar som 15-åring och tog upp det så smått för åtta, nio år sedan. Han hinner spela några gånger på våren och hösten och framför allt på somrarna hemma i Kalix och på Grönhögen på Öland, där han har sitt sommarställe.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    – Jag har alltid gillat bollsporter, som fotboll, men tycker att jag är för mycket gubbe för det nu, säger han efter första hålet på Delsjöns golfbana.

    Någon hel runda finns det däremot inte tid till just här och nu denna valsommar.

    Det som nu blivit det rödgröna samarbetet började MP förbereda redan valåret 2002, men sikte på en koalition med Socialdemokraterna.

    – Då nådde vi inte ända fram men fick i stället igenom mycket bra politik. Vi insåg också att vi borde se det som en mer långsiktig process för att få förtroende för varandra.

    Miljöpartisternas omdöme om socialdemokraterna var att de var ”betonghäckar” och omvänt stämplades miljöpartisterna som flummare och idealister som inte förstår vad regeringsarbete innebär. Vägen till ökad respekt gick via olika gruppseminarier där ett tiotal S- och MP-politiker från varje parti träffades och diskuterade politik utifrån olika sakfrågor. Språkrören hade också många samtal med dåvarande S-ledaren Göran Persson.

    – I vår överenskommelse från 2002 hade vi skrivit in att vi skulle göra en utvärdering av samarbetet i mitten av mandatperioden och se om vi skulle bilda någon form av koalitionsregering, säger Peter Eriksson.

    Men tidpunkten sammanföll med en period när Maria Wetterstrand var föräldraledig.

    – Då ville jag inte driva det till sin spets. Det hade inte varit bra om vi startat vår första regeringssituation med bara ett av språkrören med från början.

    Så här i efterhand , efter valförlusten 2006, tycker han att 2004 hade varit rätt tidpunkt för en S-MP-koalition.

    – Den regering som fanns då var tröttkörd och Göran Persson hade inte den positiva auran kring sig. Hade vi gjort en förändring tror jag att vi hade haft goda möjligheter att vinna valet.

    Vänsterpartiet var varken med i de diskussionerna eller dem som hölls i början av hösten 2008. MP-språkrören hann ge sig ut på tågturné med Mona Sahlin innan V släpptes in i gänget i december. Turnén blev lite jobbig, minns Peter Eriksson.

    – ”Var är Lars Ohly?” gick snacket och vi fick svårt att nå ut med någon politik.

    Sedan LO-företrädarna i Socialdemokraternas partistyrelse protesterat och Vänsterpartiet å sin sida accepterat att följa regelverket kring budgettak i statsbudgeten blev det ett trepartisamarbete. Peter Eriksson anser fortfarande att enbart ett S-MP-samarbete hade varit väl så bra.

    – Men nu är vi tre partier och jag tycker det senaste året att Vänsterpartiet tagit ett större ansvar.

    Det var samhällskunskapsläraren i gymnasiet i Strängnäs som väckte Peter Erikssons engagemang i miljö- och kärnkraftsfrågor. Som 23-åring gick han med i det nybildade Miljöpartiet och var med om att bygga upp partiet.

    Fjällen och fjällskogarna fick honom att flytta till Malmberget, där han jobbade som gymnasielärare i företagsekonomi och samhällskunskap. I bästa Henry David Thoureau-stil (han som lämnade civilisationen och levde skogsliv vid Walden) flyttade han efter två år ut till en stuga i fjällkanten vid Sjaunjas naturreservat, sa upp sig, skrev en bok om djurspårning och fortsatte jobbade ideellt för MP.

    – Det gick eftersom jag hade så låga utgifter, jag betalade 200 kronor i månaden, tror jag. Jag hade någon kvällskurs kopplad till universitetet och försörjde mig i stort sett på det.

    Det blev sex gröna vågen-år i stugan, där han också bildade familj. En gång gick han till arbetsförmedlingen som erbjöd honom en praktikplats på radion i Luleå.

    – Jag var där några veckor och det var jättekul, men sedan hade jag inte tid med det, tyckte jag.

    Nu är du språkrör. Är det en markering att inte kallas partiledare?

    – Ja, det är det. Men det de flesta i Miljöpartiet inser nu också att det behövs några som har mandat att ta nästa steg och staka ut vägen. Man kan inte bara ha megafoner för en rörelse, då blir makten en herrelös hund, som Åsa Domeij skrev en gång.

    Det mest positiva i rollen?

    – Det är fantastiskt spännande att få delta i politiken på den här nivån. Det händer så mycket, vilket man kanske inte tror om man står utanför. Därför skulle jag rekommendera alla som bara har lite intresse för politik att gå med i ett parti och köra det racet ett tag. Jag vet ingen som ångrat det.

    I ditt Sommarprogram för några år sedan ville du ställa högre krav på både politiker och medborgare. Du sa att det är lite för lätt att sitta och gnälla.

    – I klimatfrågan är det snarare så att många människor tar ett stort ansvar, medan politikerna inte gör det. Världens ledare har inte kunnat komma överens ens om en plan för hur vi ska avveckla utsläppen och gå ifrån fossila bränslen. Att hänvisa till att vi förlorar i konkurrenskraft och jobb är en oerhört destruktiv inställning.

    Hur övertygar du en Volvoingenjör om att kärnkraften kan avvecklas?

    – Bygga ny kärnkraft är väldigt dyrt och kommer att ta lång tid, 10-15 år kanske. Vi behöver få in mer el mycket snabbare. I ett perspektiv på fem-sju år kan vi få mer förnybar energi, till exempel genom vindkraft som är konkurrenskraftig i dag. Vi skulle kunna nå åtminstone 30-40 terawattimmar långsiktigt, vilket motsvarar halva kärnkraften. Snabbt och till låg kostnad kan vi också öka energieffektiviseringen. De åtgärderna tillsammans skulle ungefär motsvara kärnkraftsprogrammet.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.