Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Perverterade drömmar om tillhörighet

BOK: Björn Gunnarsson anar ett litterärt genombrott i Lotta Lundbergs nya roman.
Fascismen som ideologi bygger i hög grad på utpekandet av avvikare. En viss typ av nöjeskultur bygger på samma sak. Dagens mobbningsteve har sådana tendenser. 1930-talets freakshows hade det definitivt. Sambandet mellan freakshows, rasbiologi, euthanasimedicin och totalitär politisk intolerans framstår i alla fall som tydligt i Lotta Lundbergs nya roman Skynda, kom och se.
I centrum för berättelsen står en liten skara cirkus- och varietédvärgar. Handlingen börjar på ett nöjesfält i depressionens New York, fortsätter i Tyskland under Hitlers maktövertagande och slutar på Gröna Lund, där rasbiologen Herman Lundborg smyger omkring och studerar genetiska defekter.
Romanens huvudpersoner är inte bara kortväxta. En förefaller vara hermafrodit, vilket förstås tilldrar sig läkarvetenskapens kryptopornografiska intresse. En annan har den extrema oturen att leva på 1930-talet och vara blandras, kortväxt och med kroppsligt lyte, dessutom med en fasansfull barndom bakom sig, som Lundberg skildrar i inskjutna kursivkapitel.

Lotta Lundbergs perspektiv är både djupt humanistiskt och skarpt politiskt. Till skillnad från Carl-Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia finns här inga romantiserande inslag, trots att en inte ringa del av romanen handlar just om "vidundrens" längtan efter kärlek, respekt och normalitet.
Romantiteln slår fast att det kränkande utpekandet, att alltid vara sedd som främmande och annorlunda, är avvikarens värsta kors att bära. Blickarna är det som stämplar utanförskapet. Men Lotta Lundberg gestaltar också, på ett föredömligt insiktsfullt sätt, internaliseringen av främlingskapet.
Majoritetssamhällets förakt och våld blir till självförakt eller projektiva aggressioner, riktade mot avvikarens avvikare. "Efter ett helt liv av utsatthet och trakasserier är man inte förmögen att göra så mycket, vare sig gott eller varaktigt."
Mäktig och kusligt levande är också skildringen av den bruna uppmarschen i Berlin: dvärgarna betraktar stöveltrampet, de sjungande paraderna och fackeltågen från en källarglugg, så att säga i dubbelt underläge. De kortvuxnas exodus mot Stockholm äger rum samtidigt som "de fullväxta" ariska övermänniskorna firar Führerns födelsedag. Här formulerar Lotta Lundberg med förtätat och drabbande språk hur längtan efter gemenskap i grunden är sig lik; att fascismen bara är den yttersta perverteringen av den mänskliga drömmen om tillhörighet och värdighet.

Skynda, kom och se borde innebära ett rejält genombrott i Lotta Lundbergs författarskap.
Mest läst