Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Vi måste, gemensamt, grunda hälso- och sjukvårdens fortsatta utveckling i den medicinska logikens utgångspunkter för att göra svensk hälso- och sjukvård ännu bättre. Det är alldeles för viktigt för att vi skall tillåta ideologiska nycker att förändra en verksamhet vi ändå kommer, bör och vill, hållas ansvariga för, skriver debattörerna. Bild: Bild: Ulf Börjesson

Patienternas behov sätts på undantag

Debatt Ekonomisk teori och praktik kan inte bota sjukdom eller förebygga ohälsa. Det kan däremot medicinsk. Vi tar gärna hjälp av kunniga ekonomer för att få hjälp med hushållningen, men våra mål kan aldrig översättas till ekonomernas, skriver bland andra Karl Sallin, Svenska Läkaresällskapet.

Hälso- och sjukvården arbetar med människor vars medicinska och psykologiska behov är komplexa. På så sätt skiljer sig dessa behov från de inom tillverkningsindustrin från vilken mycket av New Public Managements (NPM) tankegods hämtats. Det speciella med individer är nämligen att de, till skillnad från till exempel bilar på en tillverkningslina, skiljer sig åt. I praktiken innebär det att individer måste behandlas olika vilket i sin tur fordrar frihet och handlingsutrymme för professionen i bemötande av de individuella behoven. Den detaljstyrning NPM andas står i diametral motsats till den individuella bedömning som möten i vården fordrar.

Svensk hälso- och sjukvård har utvecklat omfattande kvalitetsuppföljningssystem långt före mitten av 1980-talet då NPM-reformerna tog sin början. Den internationellt välrenommerade kvalitetsuppföljningen har medfört en utveckling av hälso- och sjukvården som vi i dag skördar frukterna av i form av goda medicinska resultat. Märk väl att dessa system mäter resultat vilket är grunden till de målformuleringar som i sin tur skapar nya incitament, vilket anses vara NPM:s stora förtjänst. Kvalitetsuppföljningen i svensk sjukvård har dock ingenting med NPM att göra. Hälso- och sjukvården har tillsammans med vetenskapssamhället likväl en mycket lång tradition av att mäta, målsätta och skapa incitament, fastän på medicinsk och inte ekonomisk grund.

Radikala skillnader

En av NPM:s viktigaste principer är prissättning och styrning baserat på ekonomiska resultat vilket skiljer sig radikalt från de i medicinska uppföljningssystem. NPM reducerar information om hälsa, ohälsa, smärta, välbehag, livskvalitet etcetera till ekonomiska storheter. Dessa blir sedan enligt marknadsekonomisk praktik kraftfulla incitament genom omformulering i termer av kronor och ören. Denna modell kan vara ändamålsenlig i vissa sammanhang och som dess största förtjänst brukar framhållas resurshanteringsaspekten.

Emellertid är inte hälso- och sjukvårdens mål att hushålla med resurser. Hälso- och sjukvård bedrivs för att bota, lindra och trösta samt förebygga ohälsa. Dessa värden utgår vi från inom hälso- och sjukvården och det har som syfte att vara patienten och medborgaren till gagn.

Skillnaden mellan NPM och traditionell mätning, målsättning och incitamentsskapande inom hälso- och sjukvården är den skala och den logik, utifrån vilken jämförelsen utgår. Kronor och ören å ena sidan och medicinska behov, etik och empati å den andra.

Detaljstyrning

Förutom resultatmått i ekonomiska termer företräder NPM en uttalad detaljstyrning in i minsta detalj. Genom att sätta prislappar på diagnoser och åtgärder tvingar NPM läkaren att välja till exempel behandlingsmetod eller patientkategori att ta emot utifrån vad som ger ersättning i stället för de medicinska behov som föreligger.

Frågan som kan ställas är om de behov som kommer till uttryck i möten mellan läkare och patienter i vårdens vardag adresseras lika väl genom prissättning och incitament utgående från administratörers skrivbord som från professionella bedömningar av en tränad professionell person? Någon evidens på denna punkt anfördes aldrig när NPM-reformen rullades fram och finns inte heller i dag.

NPM tillför inte något väsentligt till hälso- och sjukvården. Snarare bidrar den till att förvanska den medicinska logiken; det hotar den etik och praktik som läkarprofessionen ärvt, förvaltat och utvecklat under hundratals år genom att ersätta dess grundläggande principer med främmande värderingar och värdeskalor samt beröva dess utövare deras professionella autonomi. Det innebär inget mindre än vad man inom näringslivet skulle benämna ett ”hostile take-over”. Ett sådant maktskifte ålägger som bekant den nya ledningen ett stort ansvar, inte minst gentemot aktieägarna. Det borde förespråkarna för NPM fundera över.

Förskräckande resultat

De, och läsaren, kan också fundera över om de tror att en flertusenårig praktik som utförs av en fortfarande ganska stolt yrkeskår är värd att bevara. När NPM träder in i hälso- och sjukvården är det inte bara det medicinska övervägandet som lider skada. Det är en yrkeskår, eller flera för den delen, som sakta förgörs. I skolans värd har vi bevittnat en avprofessionalisering och spåren förskräcker.

Ekonomisk teori och praktik kan inte bota sjukdom eller förebygga ohälsa. Det kan däremot medicinsk. Om vår verklighet omstöps i ekonomiska termer, främmande för den medicinska logiken, kommer vi till sist att förlora vår professionella tillhörighet – läkarprofessionen urholkas. Den som förespråkar förändring av en yrkeskårs centrala värderingar och dess makt över att själv utveckla sin verksamhet tar på sig ett stort ansvar.

Utgå från medicinsk logik

Vi tänker fortsätta att utveckla hälso- och sjukvården men vi kan inte göra det utifrån en etik och praktik främmande för den logik vi känner och anser nödvändig. Vi tar gärna hjälp av kunniga ekonomer för att få hjälp med hushållningen, men våra mål kan aldrig översättas till ekonomernas.

Vi måste, gemensamt, grunda hälso- och sjukvårdens fortsatta utveckling i den medicinska logikens utgångspunkter för att göra svensk hälso- och sjukvård ännu bättre. Det är alldeles för viktigt för att vi skall tillåta ideologiska nycker att förändra en verksamhet vi ändå kommer, bör och vill, hållas ansvariga för.

Karl Sallin

Ingemar Engström

Peter Friberg

Svenska Läkare- sällskapets arbetsgrupp ”En Värdefull Vård”

Mest läst