Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Stefan Berg

"Pappa fick äta mat i sin egen skit"

Västsverige Petra Landéns alzheimersjuka pappa skulle bo på korttidsboendet över helgen. Det blev nio månader i ett litet rum med höftfrakturer, flera förstoppningar och andningsuppehåll.

Ändrad medicinering fick den alzheimersjuka pappan att ropa och störa sina grannar. Han fick inte bo kvar i sin lägenhet, och i väntan på vårdplats blev han inlagd på Tuvängens korttidsboende över helgen.

Läs också: Tuvängen blev en mardröm

Där blev han kvar i nio månader eftersom inget annat boende ville ta emot honom, inte ens Tuvängens permanentboende.

– I början kunde han fortfarande uttrycka sig verbalt, och då skrek han ”äckligt, äckligt, äckligt” när har bajsat på sig. Personalen sa bara ”sen, sen, sen” och det blev inte bytt på flera timmar. Han fick äta middag i sin egen skit, berättar dottern Petra Landén.

Pappan var en friluftsmänniska som gillade att vara ute i naturen och vandra. När han tvingades flytta från sin lägenhet miste han fem assistenter. På Tuvängen fick han sitta i sin rullstol om han hade tur.

– När jag besökte honom låg han alltid i sängen och var varken duschad eller rakad. Till slut ville jag inte besöka honom längre för att det var så hemskt, berättar en av hans tidigare assistenter för GP.

Petra Landéns pappa hade det vården kallar för ”fallrisk” och därför var hans rullstol utrustad med säkerhets-bälte. Ändå fick han höftfrakturer som upptäcktes flera veckor senare under ett besök på Alingsås sjukhus.

– Personalen säger att han inte fallit ur sängen, men en av deras chefer sa till mig att det fanns tre dokumenterade fall, men det förnekas i dag. Och pappa kan ju inte säga något, så man undrar ju vad som har hänt, säger Petra Landén.

På grund av höftfrakturerna fick han morfinplåster. Anhöriga märkte att han andades tungt, men det är oklart om personalen gjorde någon åtgärd. Dagen därpå blev dottern kontaktad av boendet för att hennes pappa fått andningsuppehåll.

– Jag vet inte riktigt vad som hände, men när jag ringde akuten sa de att han fått motgift mot morfin och att han började piggna till.

Dottern är också kritisk till att pappan blev serverad glass till frukost. Flera gånger fick han besöka sjukhuset på grund av förstoppning, något som inte hände förrän han kom till Tuvängen.

– Pappa har aldrig ätit glass, men personalen tyckte det var så kul att han åt. Det är klart han äter då, det är sött och han fattar ju inget längre. Inte undra på att han får förstoppning när han inte får fibrer, säger Petra Landén.

Först efter fyra-fem månader fick han den kost han behövde.

Dottern Petra Landén var missnöjd med vården, men få personer på Lerums kommun lyssnade. Och de som lyssnade hörde inte av sig till henne. Först när hon skrev ett inlägg på facebook om sin pappas situation agerade de ansvariga.

– De säger att de inte förstår varför ingen reagerat tidigare. Va? Jag har skrikit hela tiden och de bollar mig vidare och lovar att åtgärda men ingenting händer. Jag litade på dem först, men nu har jag inget förtroende alls för Lerums kommun, säger hon.

Vad tycker du om att det börjar hända saker först när du skriver ett inlägg på facebook?

– Det är fruktansvärt. Bara för att pappa inte kan prata så kan man inte göra vad man vill med en människa. Han har blivit värre behandlad än ett djur.

– Jag hoppas att min pappa inte har fattat vad som hänt honom. Och de som har huvudet med sig men inte kan göra sig hörda och blir behandlade så här, det är inte mänskligt.

Läs också: Kommunen: ”Vi beklagar de situationerna. Vi gör så gott vi kan”

I dag bor pappan på Hedegården och dottern Petra Landén är jättenöjd med vården där.

– Nu känns det bra. Men tänk om han kommit dit från första början, för då var han ändå så pass klar att han kunde säga mitt namn.

Tuvängen består av flera olika boenden: gruppboende, permanentboende och korttidsboende. Petra Landéns pappa bodde på korttidsboendet i nio månader.

Under 2014 dog en patient på korttidsboendet efter att hälsotillståndet försämrats på några dagar och det inte fanns någon vårdplan med åtgärder vid en försämring. Inspektionen för vård och omsorg kritiserade händelsen.

Samma år försvann en patient som hade ångest och vanföreställningar från korttidsboendet, utan att personalen upptäckte det. Inspektionen för vård och omsorg ansåg att bemanningen på boendet inte var anpassad efter de enskildas behov.

Mest läst