Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Osäker tillvaro för Moskvas georgier

MOSKVA: I den ryska huvudstaden har det alltid levt georgier, men kriget har gjort deras status mer osäker än någonsin. Det går inte att få sitt uppehållstillstånd förnyat, varför tusentals förvandlats till icke-personer.

Utanför den lilla källaringången på en gisten bänk sitter några mörkhåriga kvinnor i kjol och samtalar lågmält. Vi befinner oss på en innergård i centrala Moskva, omgivna av slitna våningshus med flagnande rappning. Det finns ingenting, inte ens en skylt, som säger att i just den här källaren pågår juridisk konsultering för bland andra georgier - en folkgrupp som blivit alltmer rättslös i Ryssland de senaste åren.
- Jag har bott i Ryssland i sexton år. Jag har gått i skola och studerat här, min ryska är bättre än min georgiska. Men nu hör jag inte hemma någonstans, säger 24-åriga Nana Parpalija.
Nana är georgier från Abchazien, en av 30 000 i Moskva. När hon anlände till Moskva i början av 1990-talet som flykting undan inbördeskriget var hon en skolflicka. Det blodiga inbördeskriget mellan Abchazien och Georgien 1992 ledde till att över 200 000 georgier tvingades lämna Abchazien. En stor del av dem sökte sig ironiskt nog till Ryssland, trots att Kreml stödde abchazierna mot georgierna.
I dag, sexton år senare, är Nana utbildad lärare i engelska och ryska. Hon har hela sitt liv med familj och vänner i Moskva. Men sedan kriget bröt ut i augusti mellan Georgien och Ryssland befinner hon sig i juridisk limbo.
- Jag har georgiskt pass, och nu vägrar de förnya mitt visum. Jag borde resa till Tbilisi och ansöka om visum av ryska ambassaden där, sedan återvända till Moskva för att få uppehållstillstånd. Men det går inte, eftersom Ryssland och Georgien inte längre har några diplomatiska relationer. Så nu står jag här, utan visum, utan uppehållstillstånd. Ingen anställer mig som lärare, konstaterar Nana Parpalija.
Räddad från deportering
Zaur Klementevitj har råkat ut för samma öde.
- I sjutton år har jag bott i Moskva, men fortfarande är jag en icke-person. Jag saknar pass, visum, uppehållstillstånd. Jag befinner mig i fritt fall, säger han.
Hur kommer det sig att de ryska myndigheterna inte deporterar er till Georgien?
- De kan inte deportera mig eftersom jag är från Abchazien. Jag har mitt hem där, men om jag försöker återvända tar de livet av mig.
Zaur drar fram ett A4-papper i en prydlig plastficka. På papperet står det att han är georgisk flykting från Abchazien och därför saknar visum. Det är ett intyg som människorättsorganisationen Memorial delar ut till dessa georgier. Dokumentet har ingen som helst legal status, men märkligt nog har det ändå räddat många människor från deportering.
- När milisen ser intyget förstår de åtminstone varför den här personen inte har visum. Ofta låter de folk gå eller så får man åtminstone betala mindre mutor, säger Svetlana Gannusjkina, som leder Memorial.
Jag träffar henne nere i Memorials kvava kontor i källarvåningen. Fyra skrivbord har trängts in på det lilla kontoret, där tjänstemännen rådgör med klienterna. Ute i korridoren sitter folk och väntar tålmodigt på sin tur.
Gammal georgisk befolkning
Det har alltid funnits georgier i Moskva, en stad med adresser som till exempel Gruzinskaja ulitsa (Georgiska gatan) och Gruzinskij Val (Georgiska vallen). Stadens populäraste restauranger är georgiska, och en stor del av torghandeln har drivits av georgier. Moskvas mest kände skulptör Zurab Tsereteli är georgier. Han har bland annat formgett det viktigaste monumentet på Museet för andra världskriget. Deckarförfattaren Boris Akunin är etnisk georgier. De ryska poeterna Pusjkin och Lermontov skrev dikter om det bildsköna Georgien, ett land som alltid har uppfattats som Rysslands nära utland.
Ser Moskva som sitt hem
Därför upplever många georgier Moskva som sitt hem. Alla jag talar med vill poängtera en sak: de har problem med myndigheter - men inte med vanliga ryssar. Relationerna mellan ryssar och georgier har förblivit varma.
- Utan mina ryska vänner hade jag inte klarat mig. De betalade tiotusentals dollar i mutor när jag måste läggas in på sjukhus och vägrades vård eftersom jag saknar visum. De ställer upp för mig och är väldigt oroliga för hur jag ska klara mig. Problemet är inte det ryska folket utan regeringen, säger Gotja Tjochonelidze.
Han är också från Abchazien och har inte haft något hem att återvända till sedan början av 1990-talet.
- Kan inte Kreml lämna Georgien i fred? Om de inte vill ha några georgier i Moskva är det bara att återbörda Abchazien till Georgien så får vi åka tillbaka hem, säger Gotja.
För två år sedan deporterade de ryska myndigheterna georgiska invandrare i massiv skala. Också georgier med ryskt medborgarskap fick sina pass förstörda och tvingades på flygplan till Tbilisi.
I dag ser man inga sådana tecken, men Svetlana Gannusjkina på Memorial är ändå orolig.
- Vi har aldrig haft någon rasdiskriminerande lagstiftning i Ryssland. Det behövs inte. Myndigheter och rättsväsendet känner ändå vilka stämningar som ligger i luften. Därför är georgierna utsatta hela tiden.
Mest läst