Statens användning av tidsbegränsade anställningar diskuterats flitigt. Vi saknar dock ett perspektiv: konsekvenserna för Sveriges kunskapsutveckling och konkurrenskraft. Regeringen med Björklund i spetsen talar gärna om hur viktigt det är med forskning och utbildning. Vi håller med. Satsningar på högskolan är investeringar i framtiden. Men sällan nämns de lärare och forskare som förväntas göra jobbet.
Intentionen med allmän visstidsanställning var att erbjuda arbetsgivare en möjlighet att i undantagsfall anställa på begränsad tid. Så ser det inte ut i dag inom universitet och högskolor.
Hotar Sveriges roll
Naturvetarna och Sveriges Ingenjörer representerar tillsammans cirka tiotusen medlemmar inom akademin. Vi vet hur svårt det är att få en ”riktig” anställning där. Enligt Högskoleverket och SCB är i genomsnitt en av tre av de högskoleanställda som arbetar inom teknik eller naturvetenskap visstidsanställd. Inom det medicinska området är mer än varannan visstidsanställd. Motsvarande siffra för ingenjörer i det privata är tre procent. Hur väl rimmar detta med talet om Sverige fortsatta roll som en kunskaps- och forskningsnation? Inte alls, menar vi.
Forskare behöver vettiga villkor för att prestera. Hur ska de kunna bedriva forskning och utbildning av högsta kvalitet om de samtidigt måste oroa sig för sin grundläggande trygghet?
Lärosätena förlitar sig på människors engagemang i stället för att erbjuda konkurrenskraftiga villkor. Bristen på incitament att välja högskolan som arbetsplats stärker knappast dess ställning. Vi vill att forskare och lärare ska ses som de omistliga resurser de är. Sveriges lärosäten måste ta sitt arbetsgivaransvar på allvar. Och regeringen måste se till att fler forskare och lärare tillsvidareanställs.
Josefin Utas
forskningsutredare, Sveriges Ingenjörer
Sofie Andersson
utredare forsknings- och utbildningspolitik, Naturvetarna