Efter första avsnittets fokus på Ola Salo rullade TV4:s Så mycket bättre vidare med Thomas "Orup" Eriksson i centrum.
En del kändes märkligt bekant – frukostmyset, morgonkramarna, Carola som kör ett stärkande pass med kettlebells och trasslar in sig i ofrivilliga oneliners – medan annat kändes intressant på allvar. Som varför Orup gjort så många låtar om otrohet. Tyvärr fick vi inget bra svar på det.
- Jag vet inte varför, jag önskar att jag kunde säga det, men det är ofta så i mina texter att han som sjunger blir bedragen, men han blir inte ilsken eller arg på den som bedrar utan han skäms för att han inte lyckas ... leverera.
Redan när Orup var i 12-13-årsåldern valde han att satsa på musiken i stället för på sport, vilket var det andra alternativet hemma i Huddinge.
- Plötsligt vägde alla 20 kilo mer än mig och hade mustasch och basröst, då var det inget roligt längre. Jag slutade med den farliga idrotten.
Även Orups tid i banden Intermezzo, Magnum Bonum och Ubangi kommer upp i programmet, precis som hans massiva sologenombrott 1987 och den svåra stamningen som följt honom genom livet. Den var som värst fram till högstadiet men när musiken kom in i hans liv, när han fick beröm och uppskattning från folk runt omkring, då minskade också problemen.
- För det är så stamning fungerar.
Att programidén fortfarande dras med en del transportsträckor blev än en gång tydligt. När gänget, minus Amanda Jenssen som var kvar på hotellet för att skona rösten, ägnade hela eftermiddagen åt att bygga en träkiosk på Orups privata tomt blev det extremt svårt att hålla intresset vid liv.
Efter att ha plaskat runt en stund i poolen höjdes temperaturen lagom till den avslutande middagen. Då hade Orup (med 13 kavajer hängande i sitt rum) snofsat upp sig i kritstrecksrandig kostym och såg mycket nöjd ut med sin dag.
- Ingen gnällde, alla bara öste på. Det var väldigt imponerande och lite rörande faktiskt.
Nästa vecka fokuserar Så mycket bättre på Amanda Jenssen.
.
Läs också vår stora intervjun: Det är väldigt mycket Orup nu
