AIi har berättat att han var 16 år när han kom som flykting från Afghanistan till Sverige hösten 2015. Efter att ha bott på ett par olika HVB-hem nära Göteborg har han nu sitt hem i villan hos Lars och Inga Svensson.
– Det är en jättegullig kille, mycket ambitiös, trots den ständiga oron över framtiden, säger Lars. Men för några dagar sedan var han på intervju hos Migrationsverket och sedan dess har han mått riktigt dåligt.
Lars sitter i vardagsrummet och lyssnar uppmärksamt på varje ljud från Ali. Samtidigt försöker han få tag på hjälp. Det finns en rädsla för att Ali ska försöka ta sitt liv. Han ringer vården och socialtjänsten, men det är svårt att komma fram.
Ali skulle ha varit med och berättat sin historia. Men efter besöket på Migrationsverket orkar han inte träffa oss. Han ligger apatisk i sin säng.
– Intervjun på Migrationsverket är avgörande för om han ska få stanna eller ej. Tolken talade farsi, medan Alis språk är dari. Han är rädd för att ha blivit feltolkad och säger att alla hans kompisar nu får avslag.
Ali har sagt till dem i hans närhet att han kommer att ta livet av sig samma dag han får avslag på sin asylansökan – att självmord är ett mindre smärtsamt alternativ än att bli tillbakaskickad.
Ovisshet om framtiden
I en ny rapport pekar Barnombudsmannen på att den psykiska ohälsan hos ensamkommande ungdomar, som redan vid ankomsten till Sverige bär på svåra trauman efter flykt och upplevelser i hemlandet, ofta förvärras under asylprocessen. Ovissheten om framtiden tär och många ser det som en omöjlighet att återvända till Afghanistan.
Lars säger att han förstår ungdomarna.
– De har flytt undan krig och förföljelse. Många har inga anhöriga kvar i livet och en egen personlig hotbild. De är livrädda för att Migrationsverket inte skall tro på dem.
– De ska muntligt bevisa sin ålder och varför de har flytt. Migrationsverket godkänner inga dokument från Afghanistan, inte ens pass eller födelsebevis. Det enda ungdomarna känner att de kan styra över, är hur de skall dö.
Kontakt via sociala medier
I slutna grupper på Facebook lägger ungdomar ut bilder där de skadat sig själva och säger att de står i tur att ta sitt liv. Det läggs ut bilder på unga afghaner som och släpas till förvaring i väntan på utvisning. Allt som händer sprids blixtsnabbt via sociala medier. Men ungdomarna glömmer att det finns möjligheter, menar Lars. Många får stanna och det finns hopp om att Sveriges myndigheter ska ändra sig och lyssna på en växande opinion om att stoppa utvisningarna.
Lars tycker att det är tragiskt att Sverige inte hanterar de ensamkommande ungdomarna på ett mer mänskligt och humant sätt.
– Vi har tagit emot dem, gett dem ett hopp om framtiden, utbildning, sjukvård och kärlek. Nu raserar vi deras värld. De är vilsna och frustrerade tonåringar utan vare sig föräldrar eller andra anhöriga, säger han.
Någon dag efter GP:s besök hör Lars av sig och berättar att Ali mår lite bättre. De har varit ute och grillat korv. Ali sa att elden påminde honom om hur han, efter att talibanerna dödat hans far, sett hur talibanerna bundit två hazarer på torget, hällt bensin på dem och tänt på.
– Han frågade om han gjort fel som inte berättade om det för Migrationsverket, att det kändes för tungt att berätta för någon han inte känner. Jag sa att det inte skulle påverka hans möjlighet att få uppehållstillstånd och att det inte gjorde något att han inte berättade.
Fotnot: Namnen i artikeln är fingerade
Fakta: Stödlinjer
- Rädda barnens stödlinje: 020 - 077 88 20. Samtal på engelska, pashto, dari och arabiska. Varje dag, kl 15–18.
- Nationella hjälplinjen: 020-22 00 600. Alla dagar kl 13 - 22.
- SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08- 34 58 73. Alla dagar, kl 19- 22.
- BRIS - Barnens hjälptelefon: 116 111. Måndag-fredag kl. 15-21, helger kl. 15-18.
- Självmordslinjen: 90101 Chatt och telefon dygnet runt.
