Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild - 1
Att kommuner skickar fakturor till enskilda medborgare på flera hundra tusen kronor för kommunala vägar, eller vägar som kommersiella aktörer behöver, är orimligt och kan i värsta fall utgöra kränkningar av grundläggande rättigheter i Europakonventionen, skriver debattörerna.

Orimligt tvinga enskilda betala nya vägar

I knappt 40 av Sveriges 290 kommuner, bland annat Göteborg, Partille och Stenungsund, kan enskilda fastighetsägare tvingas betala hundratusentals kronor för kommunala vägbyggen. Att göra det lättare för fler kommuner att göra samma sak är inte rätt väg att gå, skriver Centrum för rättvisa.

För många kan kommunernas fakturor utgöra ett allvarligt hot mot privatekonomin. Detta gäller även när nya vägar byggs för att kommersiella aktörer vill exploatera markområden i vinstsyfte.

Nu föreslår en statlig utredning att det ska bli lättare för alla kommuner i landet att göra samma sak.

Vi vill belysa tre grundläggande brister med detta system.

För det första kan det röra sig om kränkningar av människors äganderätt och respekten för enskildas hem enligt Europakonventionen. En familj i Partille fick en faktura på drygt 300 000 kronor från kommunen i slutet av november förra året. Familjen har hittills inte klarat av att betala fakturan, som skulle varit betald senast Annandag jul. På grund av betalningskravet kan pappan i familjen, som fyllt 67 år, inte gå i pension, utan måste arbeta vidare.

En annan familj i Partille fick en faktura på nära 500 000 kronor för samma vägbyggen. För att kunna betala fakturan från kommunen är alternativen att ta privata lån eller att försöka stycka av tomten och sälja den avstyckade delen. I värsta fall kan familjen tvingas sälja sitt hus och flytta.

I Stenungsund har en markägare tvingats avstå mark till kommunen utan ersättning för ett vägbygge. Nu riskerar han dessutom att tvingas betala 1,7 miljoner kronor för vägen, då kommunen tycker att han har nytta av den.

De berörda personerna i exemplen klarar sig bra med de befintliga vägarna och har inget behov av nya eller upprustade vägar.

Riskerar en ännu större smäll

För det andra: Den som protesterar mot en faktura för kommunens eller kommersiella exploatörers vägbyggen riskerar en ännu större smäll. Den som inte kan betala i tid, i praktiken fyra veckor efter att fakturan kommit, drabbas av dröjsmålsränta på nära 12 procent. En rättslig prövning kan gott och väl dra ut ett par år i tiden, vilket innebär att den enskilde riskerar att tvingas betala ytterligare 120 000 kronor till kommunen, bara i räntekostnader. Dessutom krävs ofta juridiskt biträde med dryga kostnader som följd.

Det är få som vågar utmana kommuner och kommersiella intressen, trots orimliga fakturor, med den typen av regler.

För det tredje innebär det nu aktuella förslaget till ändrade regler att rättsosäkerheten blir ännu större i framtiden. Möjligheterna till påverkan ska helt tas ifrån enskilda fastighetsägare medan makt och inflytande över besluten ska ges till Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Förslaget bygger nämligen på att det är SKL som ska utforma en normaltaxa som kommunerna sedan kan anta och basera sina fakturor på. Samtidigt föreslås att möjligheten till medborgarinflytande slopas. Utredningen menar att dagens regler om samråd och granskning innan kommunerna fattar beslut om gatukostnader inte behövs med SKL:s nya taxa.

Ingen myndighet

SKL är inte en myndighet eller något annat neutralt, utan en ideell förening som inte lyder under offentlighetsprincipen – och fungerar som kommunernas intresseorganisation. Denna intresseorganisation har identifierat ett effektivt sätt för kommunerna att minska sina kostnader för vägar. Att ge denna intresseorganisation makt över hur stor andel av kostnaderna som ska kunna vältras över på enskilda, är att bygga in jäv och risk för godtycke i systemet.

Kränker grundläggande rättigheter

Att kommuner skickar fakturor till enskilda medborgare på flera hundra tusen kronor för kommunala vägar, eller vägar som kommersiella aktörer behöver, är orimligt och kan i värsta fall utgöra kränkningar av grundläggande rättigheter i Europakonventionen. Ett system som i praktiken gör det omöjligt att protestera mot dessa fakturor är inte förenligt med grundläggande principer om rätt till rättslig prövning.

Förslaget att ta ifrån människor befintliga möjligheter till inflytande över besluten och ge ökad makt åt kommunernas lobbyorgan är helt fel väg att gå.

Tvärtom borde enskilda människor ges ökade möjligheter att bemöta övertramp från kommunerna där de bor.

Clarence Crafoord

jurist och chef för Centrum för rättvisa

Sebastian Scheiman

jurist vid Centrum för rättvisa

Bild - 2
Clarence Crafoord, jurist och chef för Centrum för rättvisa.Sebastian Scheiman, jurist vid Centrum för rättvisa.
Bild - 3

En kommun får enligt Plan- och bygglagen besluta att fastighetsägarna i ett område ska betala kostnaderna för att anlägga eller förbättra en gata. Kostnaderna ska då fördelas på ett ”skäligt och rättvist” sätt.

En majoritet av landets kommuner har valt att inte finansiera vägar på detta sätt. Det nya lagförslaget underlättar för fler kommuner att lägga gatukostnaden direkt på fastighetsägarna.

Mest läst