Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Syndikalisterna

Syndikalisternas tåg var först ut i Göteborg. Bild: Bengt Kjellin

Optimism trots glesa led 1 maj

Demonstrationstågen den 1 maj glesnar i Sverige. Men socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog är optimist. Hon tror inte att arbetarrörelsens dag är på väg in i glömskan.
Det är lätt för dagens dagens s-sympatisörer i övre medelåldern att bli nostalgiska när det gäller första maj-firandet. Det sena 1960-talets demonstrationståg var mäktiga och även under hela 70-talet fanns det en stor lust till att demonstrera bland vänsterns anhängare.

1980 var ett märkesår. Då var den politiska temperaturen på topp under borgerligt styre i Sverige. Socialdemokratin var visserligen splittrad till följd av kärnkraftsomröstningen i mars månad, men engagemanget mot den borgerliga regeringen var starkt.

- Det är en annan tidsanda i dag och historiskt sett har första maj-firandet alltid gått upp och ner. I dag firar arbetarrörelsen sin dag på många olika sätt. Det finns alternativ till demonstrationstågen som inte fanns förr, säger Marita Ulvskog.
Förklaringen till nedgången i demonstrationstågen har mycket att göra med socialdemokraternas nuvarande långa maktinnehav, anser Marita Ulvskog.

- Det är klart att det varit lättare att mobilisera våra väljare om vi befunnit oss i oppositionsställning, men någon kris för första maj är det absolut inte fråga om. Traditionen är så stark att dagen kommer att överleva tillfälliga nedgångar.
Lokala politiska möten kombinerat med familjefester och diverse olika kulturevenemang har ersatt mycket av gångna tiders första maj-firande, enligt Marita Ulvskog.

- Där ser vi en tydlig tendens, men om de politiska motsättningarna hårdnar i framtiden kommer väljarna återvända till demonstrationer på gator och torg. Det är tidsandan som styr utvecklingen.

Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld vid Göteborgs universitet anser att det finns anledning att vara kritisk mot den numerär som partierna själva redovisar över antalet deltagare i första maj-tåg. Han är själv aktiv s-demonstrant inom broderskapsrörelsen sedan många år tillbaka.

- Noggrannheten har blivit bättre de senaste tio åren, men gamla siffror måste man ta med en stor nypa salt. Nedgången i antalet deltagare över en 30-årsperiod är dock klar och det har att göra med minskat partimedlemskap hos partierna.

- Medelåldern i s-tågen stiger för varje år, det är ett framtidsproblem. Vänsterpartiet och syndikalisterna har betydligt lättare att rekrytera unga demonstranter.

Ulf Bjereld anser att det finns en gräns när en första maj-demonstration inte är en styrkemanifestation utan i stället raka motsatsen.

- Där är vi inte riktigt ännu, men det känns som om det svenska första maj-firandet måste förnyas och delvis finna andra former. Fast hittills har jag inte sett något bra förslag på hur detta ska gå till, säger Ulf Bjereld.
Mest läst