Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Olle Schimdt: 3 121 dagar i fängelse!

Jag vet att Bildt inte tycker att biståndet ska användas som vapen, men jag tror tiden för Isaak och hans medfångar håller på att rinna ut. Därför måste frågan om att villkora både EU:s och Sveriges bistånd till Eritrea på allvar diskuteras, skriver Olle Schmidt.

Dawit Isaak fängslades utan rättegång och har ännu inte anklagats formellt. Hans ”brott”, att ha rapporterat oberoende nyheter.

I veckan kunde DN berätta om Dawits öde i det säkerhetsklassade fängelset i Eiraeiro, norr om Asmara, Eritreas huvudstad.

Nog anade jag att Dawit Isaak framlever sina dagar under hemska förhållanden. Men att hans liv var så vidrigt var smärtsamt att bara läsa.

Dawit Isaak och hans medfångar - också regimkritiker - är sjuka, allmänt fysiskt och psykiskt mycket dåliga. Dawit bär handfängsel hela tiden, inlåst i en minimal cell.

Vi borde kanske inte ha blivit överraskade, eftersom Eritrea är ett land som konsekvent bryter mot de mest grundläggande mänskliga rättigheter och vägrar följa rättsstatens fundamentala principer.

Personligen känner jag smärta och sorg över att Dawit Isaak ännu inte är fri. Trots brett folkligt engagemang i hela svenska samhället, inte minst genom stödkommittén för Isaak med Leif Öbrink och Dawits bror, Esayas, i spetsen, har Sveriges regering misslyckats, såväl den nuvarande som den förra. Och den tysta diplomatin har inte fungerat och förblivit, just tyst.

På EU-nivå har jag tillsammans med kollegan Eva-Britt Svensson (V) i flera år drivit på kommissionen och EU-parlamentet att intressera sig för Dawit och hans medfångar i Eritrea.

Vi har ställt frågor, fått parlamentet att gå med på tydliga krav om frigivning, använt parlamentet som plattform för en bred europeisk opinionsbildning, nominerat Dawit till parlamentets pris till stöd för yttrandefriheten, det så kallade Sakharovpriset

EU:s stöd för Isaaks kamp har också ökat med åren. Parlamentets talman har personligen engagerat sig för att få Dawit fri.

Så sent som i förra veckan lovande biståndskommissionären, Piebalgs, att besöka Eritrea, ta upp Dawit Isaak och de övriga politiska fångarna med president Isaias. Här har Eritreas president svårt att komma undan, eftersom EU ger ett bistånd på hela 122 miljoner euro under en femårsperiod. När vi nu fått ett livstecken från Dawit måste våra insatser ytterligare stärkas - och inte minst samordnas.

Carl Bildt har säkert gjort sitt. Men nu måste han och regeringen bli tuffare i sina krav på Eritrea och ta ett övergripande ansvar tillsammans med EU för att samordna ansträngningarna. EU:s nya ”utrikesminister” Ashton borde också ta sitt ansvar och visa att EU:s ”mjuka makt” också kan vara hård.

Jag tror det är nödvändigt att pröva ett annat språk med Eritreas ledning. Under flera år har jag mött en representant från Eritrea och försökt övertyga honom. Men förgäves.

Dawit Isaak är en brottsling, en säkerhetsrisk, en eritreansk medborgare, som inte berör er i Europa, upprepar han varje gång på EU:s gemensamma parlamentariska församling med länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet, senast i förra veckan.

Jag vet att Bildt inte tycker att biståndet ska användas som vapen, men jag tror tiden för Isaak och hans medfångar håller på att rinna ut. Därför måste frågan om att villkora både EU:s och Sveriges bistånd på allvar diskuteras. Själv har jag krävt att EU ska frysa biståndet till Eritrea.

Pengar är viktiga för en diktator.

Hittills har våra ansträngningar varit verkningslösa. Inte ens FN:s sanktioner mot Eritrea från i julas har gett några reaktioner från president Isaias. Alla har vi misslyckats. Men vi får inte ge upp. Det är vi skyldiga Dawit Isaak och hans familj.

Bild
Mest läst