Mötet, som ska hållas i Stockholm den 29 maj, kallas för uppföljningsmöte inom The International Compact with Irak (ICI ), en informell sammanslutning av stater som bildades vid ett möte i Egypten för ett år sedan och som har till syfte att hjälpa det genom kriget söndertrasade landet till större stabilitet. Utan cynism kan konstateras att det också är en av de metoder som begagnas av USA för att försöka få andra länder att dela ansvaret för de fruktansvärda konsekvenserna av angreppet och ockupationen.
Som formella inbjudare till mötet i Stockholm står Iraks premiärminister och FN:s generalsekreterare.
Sverige är medlem av ICI och har också lämnat ett bidrag till dess verksamhet på hittills 137 miljoner kronor. Man kan bara hoppas att våra pengar inte försvunnit i den korruptionskarusell som råder i Irak under medverkan av vicepresidenten Cheeneys finansiella nätverk.
Det angivna syftet med mötet i Stockholm är alltså att skärskåda ICI:s verksamhet och att dra upp riktlinjer för framtiden. Man kan utgå från att arrangörerna, den irakiska regeringen och FN, även förväntar sig att deltagarna skall utfästa sig att ställa ytterligare finansiella bidrag till förfogande och att mötet i sak alltså blir en givarkonferens.
Att just Sverige utvalts att stå som värd kan synas ironiskt då Sverige enligt ett uttalande av statsminister Göran Persson i slutet av mars 2003 officiellt intar ståndpunkten att angreppet var folkrättsstridigt. Regeringen har inte kungjort någon ändring av denna ståndpunkt vilken alltså fortfarande är gällande.
Vad avser utrikesminister Carl Bildt stödde denne som privatman det redan hösten 2002 i sak av USA fattade beslutet att angripa Irak även utan FN-mandat och engagerade sig aktivt för att vinna förståelse i Europa för detta beslut. Han har mig veterligen inte ändrat åsikt.
Bakom ansträngningarna att hjälpa Irak tycks ligga ett synsätt att landet utsatts för en naturkatastrof av typen gigantisk jordbävning och att det nu är det internationella samfundets ansvar att reparera skadorna. Så ligger det inte till.
Beslutet att angripa och ockupera Irak fattades av de två stora staterna USA och Storbritannien under ledning av George W Bush och Tony Blair. Det enda rimliga är att dessa två stater nu tar ansvaret för att organisera och finansiera återuppbyggnaden av det land som genom deras agerande kommit i sin nuvarande förtvivlade situation.
Ökad risk för terrordåd
Länder som Sverige kan enligt sin humanitära tradition deltaga med ekonomiskt stöd. Som del av detta stöd bör räknas våra mycket stora utgifter för att motta en del av de två miljioner irakier som tvingats att fly från sitt land till följd av kiget. Det nu beslutade mötet i Stockholm beräknas dessutom kosta 25 miljoner kronor. Risken för terrordåd mot svenska mål kan också befaras öka.
Under dessa omständigheter är det nödvändigt att statsminister Fredrik Reinfeldt, denne rättframme och hederlige man, när han öppnar mötet i någon form hänvisar både till de svenska synpunkterna på den folksrättsliga situationen och understryker det självklara kravet att USA och Storbritannien tar sitt ansvar är det gäller det krigshärjade landets återuppbyggnad.
Borde diskuterats
Och hur har den politiska oppositionen reagerat? Inte alls. Man resonerar tydligen som så att eftersom en av inbjudarna är FN:s generalsekreterare bör svenskarna automatiskt ställa sig positiva, som de övertygade FN-vänner vi är.
Men man borde som ett minimum ha begärt diskussion i utrikesnämnden eller interpellerat i riksdagen. Så har inte skett och ej heller regeringen har mig veterligen tagit upp denna principiellt viktiga fråga i nämnden. Denna underlåtenhet strider uppenbarligen mot regeringsformen och borde föranleda anmälan till KU.
Sverker Åström
författare, debattör, pensionär
Bakgrund: FN-ambassadör 1964-1970, kabinettssekreterare vid UD 1972-1977, ambassadör i Paris 1978-1982.