Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Oseriös debatt. Att den svenska migrationspolitiken bör genomsyras av ett genusperspektiv ser vi som en självklarhet. Detta arbete gagnas dock inte av en debatt där vetenskapliga resultat förenklas och tas ur sitt sammanhang och där stereotypa bilder av marginaliserade unga män målas upp, skriver debattörerna. Bild: Bild: John Alexander Sahlin/TT

"Ohederligt peka ut ensamkommande pojkar som en fara"

Debatt Bakom Valerie M Hudsons debattartikel om risken för maskulint våld när männen blir fler än kvinnor döljer sig ett tydligt budskap; unga, utländska, marginaliserade män har inneboende farliga egenskaper. Hennes resonemang är kraftigt förenklat och tar inte hänsyn till de ekonomiska, juridiska och sociala sammanhangen i vilka denna typ av kriminalitet och våld utvecklas, skriver bland andra Maria Stern, professor vid Göteborgs universitet.

Replik

Mansproblem, 19/1

I artikeln på GP Debatt ”Abnorma antalet unga män ett problem för Sverige”, argumenterar Valerie M Hudson för att den accelererande obalansen i antalet unga män och kvinnor i Sverige är ett problem. För att motivera detta gör Hudson ett antal antagande:

1. Ett överskott av (marginaliserade unga) män bidrar till ökad brottslighet i samhället och kränker kvinnors fria rörlighet .

2. Denna obalans leder till ökad trafficking.

3. Sveriges migrationspolitik är könsdiskriminerande.

Vi finner hennes resonemang kring dessa både djupt oroande samt högst tveksamma. De kopplingar som Hudson gör mellan en överrepresentation av män i samhället, marginalisering, gruppbildning, gängkriminalitet och våld mot kvinnor är svepande, förenklade och väldigt problematiska. Hudson har själv gjort omfattande forskning om obalanser i könsfördelning och dess samhälleliga effekter i ett antal asiatiska länder. Hon talar dock inte om för oss läsare på vilka grunder hennes forskningsresultat kan användas för att förstå nuvarande svenska förhållanden. Detta är problematiskt eftersom ett samband mellan olika fenomen i ett sammanhang inte behöver betyda att de har samma kopplingar i ett annat, och samvariation är inte detsamma som orsak.

Vetenskapligt tveksamt

I sin artikel presenterar Hudson en tankekedja där unga män, som är marginaliserade (läs: utländska flyktingar) och inte ”civiliserade” av heterosexuella förhållanden med kvinnliga partners, umgås i grupper. Detta, menar Hudson, leder ”naturligt” till att kriminella gäng bildas samt till trakassering av flickor i skolan. Detta är ett resultat av att det helt enkelt finns fler unga män (på grund av invandring) än vad som ”normalt” skulle vara fallet. Denna tankekedja är dock inte bara vetenskapligt tveksam och absurd, den är också oansvarig.

Att maskulint gruppbeteende i sig skulle främjar sexism och våld mot kvinnor är högst omtvistat forskningsmässigt i feministiska kretsar – eftersom detta antagande utgår ifrån ett alldeles för förenklat samband mellan maskulinitet och våld. Det grundläggande antagandet i Hudsons artikel, vilket bara är ytligt dolt, verkar dock snarare handla om vilka ungdomar som är överrepresenterade än om antalet unga män.

Mest sårbara

På detta sätt kopplar Hudson effektivt ihop vetenskapliga samband, som inte har någon grund i svenska förhållanden, med en politisk agenda. Denna agenda riktar sig mot en av de mest sårbara grupperna i Sverige, ensamkommande flyktingbarn, och misstänkliggör dem. Trots att artikeln använder sig av skenbart neutrala fakta och statistik så är budskapet tydligt: unga, utländska, marginaliserade män har inneboende farliga egenskaper.

Som feministiska forskare är vi väl medvetna om att kopplingarna mellan genus och våld är komplexa och mångfacetterade. Dessa är ofta i samspel med faktorer såsom marginalisering, rådande normer, enskilda individers psyke, fattigdom och diskriminering bland många andra.

Tyvärr är problemet med våld mot kvinnor inte alls ovanligt i Sverige, bland annat visade Brottsoffermyndighetens undersökning från 2001 att 46 procent av svenska kvinnor upplevt fysiskt eller sexuellt våld.

Inget nytt fenomen

Något som också är värt att påpeka är att fenomenet som Hudson diskuterar inte är nytt; Sverige har haft en invandring med en övervikt av män ända sedan 1960-talets arbetskraftsinvandring, utan att detta har lett till högre brottslighet i sig. Det kan vidare konstateras att problem med gängvåld har ökat sedan 1990-talet samt att trafficking är ett växande problem globalt.

Att förekomsten av ett oproportionerligt stort antal unga män kommer att leda till gängvåld och trafficking i Sverige därför att samma fenomen är frekventa i Indien och Kina (enligt Hudson) är dock grundlösa och högst problematiska antaganden – eftersom de inte tar hänsyn till de ekonomiska, juridiska och sociala sammanhangen i vilka denna typ av kriminalitet och våld utvecklas.

I samma andetag som Hudson överdriver mäns våldsamma egenskaper så snedvrider hon också bilden av mäns sårbarhet. Oavsett kön så är flyktingar som riskerar sina liv för att fly från krig och förtryck några av de allra mest sårbara människorna i världen. Det är oftast unga män som har bäst fysiska, ekonomiska och sociala förutsättningar att nå Europa – eller uttryckt annorlunda: de som oftast tar den stora risken att genomföra den här resan, ofta i syfte att senare kunna ta hit sina familjer på ett säkrare sätt. Detta betyder dock inte att de inte skulle vara sårbara. Att utgå ifrån det är helt och hållet grundlöst.

Vi håller dock med Hudson om att förmågan att genomföra den farliga resan till Europa inte är den bästa indikatorn på vem som behöver asyl. Vi håller också med om att det finns ett behov av att reformera asylsystemet så att människor kan söka asyl utan att behöva riskera sina liv på väg till Europa. Detta skulle förmodligen resultera i en bättre könsbalans i gruppen asylsökande än den vi har i dag. Likaså skulle ett större mottagande av kvotflyktingar samt mer generösa regler kring anhöriginvandring troligtvis ha en könsutjämnande effekt.

Med detta synsätt (i enlighet med Hudsons logik) så är den nuvarande asylpolitiken med andra ord inte för generös utan snarare för restriktiv – eftersom kvinnor och barn orättvist exkluderas från att söka asyl i vårt land. Att vägra ensamkommande män asyl på grundval endast av att de är män, enligt Hudsons kanadensiska exempel, är däremot ett tydligt exempel på könsdiskriminering. En sådan diskriminering skulle inte tolereras i Sverige, vilket Hudson korrekt anger, med sitt rykte som föregångsland när det gäller jämställdhet.

Blandar bort korten

När Hudson påstår att den svenska migrationspolitiken är könsdiskriminerande för att en majoritet av de asylsökande är män, blandar hon bort korten. Det är inte den svenska asylpolitiken som skapar de farliga flyktvägarna, utan krigen och EU:s migrationspolitik. En seriös diskussion behövs om huruvida denna politik är förenlig med en human migrations- och asylpolitik, och en sådan diskussion främjas inte av att orsak och verkan blandas ihop.

Att den svenska migrationspolitiken bör genomsyras av ett genusperspektiv ser vi som en självklarhet. Detta arbete gagnas dock inte av en debatt där vetenskapliga resultat förenklas och tas ur sitt sammanhang. Snarare än att måla upp en stereotyp bild av marginaliserade unga män bör vi föra en seriös och underbyggd debatt om hur asyl- och gränspolitiken bäst kan utformas för att skydda alla de människor – kvinnor, män och barn – som flyr undan krig och förföljelse samt fortsätta det svenska och internationella arbetet för jämställdhet mellan könen och emot våld.

Maria Stern

professor, Globala studier, Göteborgs Universitet

Sofie Hellberg

post-doc forskare, Globala studier, Göteborgs Universitet

Stina Hansson

fil dr, Globala studier, Göteborgs Universitet

Harriet Gray

post-doc forskare, Globala studier, Göteborgs Universitet

Anja Karlsson Franck

lektor, Globala studier, Göteborgs Universitet

Jan Bachmann

lektor, Globala studier, Göteborgs Universitet

Erik Andersson

lektor, Globala studier, Göteborgs Universitet

Mest läst