Det hörs i telefonen att Peter Kihlgård vuxit upp i Norrland. Röstmelodin skvallrar inte lika tydligt om att han föddes i Örebro eller att han nu bor i Stockholm, och naturligtvis inte det minsta om att han debuterade 1982 som författare med romanen Manschettvisa.
Hursomhelst. Nu är han på väg västerut. På Stadsbiblioteket i Göteborg uppmärksammas för tionde året Världsbokdagen, en högtid som han skattar högt.
- Jag känner mig närmast rörd och gripen. Litteratur har varit mitt liv och det här är en manifestation för saker som jag tycker mycket om. Så det är jättekul att få vara med, säger Peter Kihlgård.
Men vad han ska ta sig till i bibliotekets hörsal har han ännu ingen aning om. Eftersom flera författare ska medverka under kvällen har han bara tio-minuter-en-kvart till sitt förfogande. Sådana framträdanden blir bättre om de görs utan förberedelser, tycker han.
- Det blir lite mer nerv och samtidigt intressantare för mig. Ibland kan det bli så snett om jag redan bestämt något i förväg som sedan inte visar sig passa in i sammanhanget eller stämningen. Så det är roligare att vara spontan.
Visserligen kan det gå minst lika snett med den inställningen, men han föredrar ändå att det gör det under oförutsedda former.
I höstas kom hans åttonde bok, Kicki & Lasse, en roman som funnit många läsare och skildrar ett par som hängt ihop i ett kvarts sekel. Vad Peter Kihlgårds nästa roman kommer att handla om är ännu höljt i dunkel, även för honom själv.
De senaste åren har han haft en skrivlokal i ett av kulturföreningarnas hus på Skeppsholmen. Eftersom de renoveras sedan januari och ett par år framåt är han husvill och får inget gjort.
- Jag har blivit bortskämd med att ha en arbetslokal. Att sitta hemma och skriva går inget vidare.
Han hyser gott hopp om att flytta in i en reservlokal snart. Med ett skratt svarar han jakande på frågan om det mesta sker i huvudet till dess.
- Det kan vi väl vara snälla och säga att det gör. Ha, ha. Jo, men det gör det. Och samtidigt får jag en möjlighet att komma ikapp med läsningen.
Just nu har han fullt upp med amerikanen Thomas Pynchons senast bok Against the day.
- Han är som Norén. Det måste vara tusen sidor, annars är det ingen riktig bok.
