Bild: Offside/Ola Kjelbye
Bild: Offside/Ola Kjelbye

Svensk nationalskräck sätts på prov

Tonläget är högt i Mattias Göranssons nya bok om den svenska rädslan för ryssen. Liza Jakobsson läser en utmanande granskning av mytbildningen kring stormakten i öst.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den som åtar sig att syna rysskräcken i sömmarna riskerar alltid att bli kallad för ”Putins lakej” eller att inte ta Rysslands bevisbara aktivitet, som övertagandet av Krimhalvön, på allvar. Ett utdrag av Björnen kommer! har redan publicerats i magasinet Filter och förra året även ett reportage om mediernas och tongivande journalisters roll i att sprida och legitimera halvsanningar. Det tog hus i helvete. Författaren Mattias Göranssons egen transparens ifrågasattes. I sin nya bok är Göransson noga med att presentera sitt heltäckande, gigantiska material. Att han inte går Putins ärende är tydligt. Han är ute efter något helt annat.

Mattias Göransson, kanske mest känd som chefredaktör för Filter, menar att fantasierna om spionerande ryssar har blivit en del av ”nationens folklore” eftersom inget officiellt avfärdande eller reviderande har gjorts. Svenskarna ”har ett kollektivt minne av icke avfärdade fantasifoster”, skriver han. Slutsatserna drar han efter att ha granskat de fall då Ryssland eller Sovjetunionen anklagats för att ha angripit Sverige. För var är bevisen? Enligt Göranssons analys saknas de. Istället byggs stora delar av anklagelseakten gång på gång av mediers källor och experters antaganden. I förordet berättar författaren om hur han hjälpte till att slutföra den hyllade och numera bortgångna journalisten Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare.

ANNONS

Såhär i efterhand är fallet en uppenbar rättsskandal och en historia om falska antaganden och där mönstertänkande har varit centralt i bevisföringen. Och nu tycker sig Göransson alltså se liknande processer hos både militären och media: antagandet om att Ryssland är ute efter oss.

Med anspråk på att förklara hur och mönstertänkandet uppstår lutar han sig mot såväl sociologer som psykologisk forskning. Teorierna är intressanta i sig men appliceras lite lättvindligt. Istället är det de materialnära skildringarna och transparensen som ger boken tyngd. Med minutiös noggrannhet tar Göransson läsaren i handen och guidar genom alla fall sedan slutet av 1940-talet då en ”socialt hårt sammanflätad allians mellan Försvarsmakten, försvarsindustrin och de politiker, opinionsbildare och PR-konsulter som tjänar sitt levebröd inom den militära sfären” har varnat för att björnen faktiskt kommer.

När bevisen faller har dessa företrädare nästan hela tiden försökt hitta förklaringar till att förklaringarna inte håller, förklarat det för varandra och fortsatt jobba utifrån premissen att Sovjet och senare dagens Ryssland kränker svenskt territorium. Ubåtsjakterna får här en särskild plats i boken med inramning av två fiskforskare som plötsligt drogs in i att försöka spåra misstänkt ljud som marinen hade kopplat till ett sovjetiskt intrång. Ljudet visade sig så småningom vara sillar som pruttade.

ANNONS

Det är berättartekniskt tacksamt att många av de påstådda rysskränkningarna mynnar ut naturliga men ofta dråpliga förklaringar. Och Göransson kan också det där med dramaturgi. De materialtunga historierna byggs upp, fogas ihop och kontextualiseras på ett smidigt sätt, även för den från början inte insatta läsaren, också i de mer utdragna passagerna.

Björnen kommer! är en gedigen och viktig granskning som Filterredaktören nu släpper i väg till vargarna. Hur mottagandet än blir är det nog fler än jag som aldrig kommer att släppa de pruttande sillarna.

ANNONS