Jag tycker synd om Mirror´s Edge. Jag tycker synd om fansen. Jag tycker synd om utvecklaren Dice. Jag tycker synd om alla. Anledningen är att Mirror´s Edge är ett fantastiskt koncept men en spelserie som inte vill lyfta. Parkouräventyr sett ur förstapersonsperspektiv med en stark kvinna i huvudrollen som utspelar sig i en vit och Apple-kylig framtid. Vilken otroligt bra grej.
Idén var rentav bra redan när det ursprungliga spelet släpptes till Playstation 3 och Xbox 360. Då var Mirror´s Edge en oslipad diamant som hindrades från storhet på grund av att det inte visste vad det ville vara. Ett actionlir, fast ändå inte. Ett plattformsäventyr, fast ändå inte. Resultatet var minnesvärt men inte särskilt bra. Det var ett spel som skrek efter en uppföljare som kunde ställa allt till rätta.
Och nu är den här. Det tog bara åtta år. Och den är precis allt vad den inte borde vara. Mirror´s Edge Catalyst är inte på något sätt fruktansvärt men istället för att luta sig bakåt mot det som gjorde förra spelet så unikt så har Dice valt att ta ett tydligt steg mot något säkrare och tråkigare. Kanske för att göra spelet mer attraktivt för andra än fansen? Något som är förståeligt eftersom Mirror´s Edge från 2008 inte sålde jättebra. Men gissningsvis kommer den här rebooten sälja ännu sämre. För där förra spelet var ofärdigt är Catalyst istället utsmetat och anonymt. Här finns forcerade actionelement, ett helt onödigt uppgraderingssystem och andra dåliga moderniseringsförsök.
I vissa partier ger Mirror´s Edge sin verkliga identitet tillkänna. När systemen rinner ihop med bandesignen och du riktigt kan känna rörelsen i steget och språnget i luften. I de stunderna är Mirror´s Edge Catalyst allt det borde vara, men de är alldeles för få. Spelet känns rentav styvmoderligt behandlat av utvecklarna eller utgivaren. Som om de inte haft fullt förtroende för titeln och kvävt potentialen med vaddering. Vi lär inte se ytterligare en uppföljare som kan laga serien. Och därför är det synd om alla.
