Ett par timmar innan han ställde sig på Scandinaviums scen i går låg Ricky Gervais i badet på sitt hotellrum och twittrade. Han verkade vara i strålande form. Därtill var han påtagligt nöjd med storleken på hotellsvitens badkar.
Inom kort hade han tubbat sin flickvän Jane att ta en bild på honom i badet, som han sedan lade ut på Twitter med kommentaren "Greetings from Gothenburg! X rated".
Jag tänker inte beskriva bilden, jag konstaterar bara att Ricky Gervais inte tvekar att använda sig själv som rekvisita, att han har hår på bröstet och att han antingen har anammat den svenska seden att snusa eller gillar att stoppa spelmarker i munnen.
Kvällen började med andra ord bra. Det är i den typen av flöde som Ricky Gervais älskar att vara, han har ofta påpekat att den korta video som han och kompisen Stephen Merchant langade in till BBC och som blev megasuccén The Office, var en ren improvisation.
Därför var det med blandade känslor jag såg humorindustrin Ricky Gervais landa i stan. Hans vassa underdog-humor blir mindre träffsäker nu när han själv är snorrik, har gått ner i vikt och omfamnats av Hollywood-bourgeoisien.
Det hindrade honom inte en sekund från att peta på en radda känsliga ämnen för den upplysta medelklassen: fetma, cancer, aids, sexualupplysning, Falklandskriget, Pol Pot, spindlar.
Sedan plockade han upp en gammal söndagsskolebok och gav sig i kast med sitt favoritämne: religion.
Det var kul när han drev med orimligheten i att trycka in miljoner djur i Noaks ark, men chockeffekten blev liksom inte så bedövande i ett av världens mest sekulariserade länder.
Då tyckte jag att hans lite lakoniska snack kring det obekväma i att syssla med välgörenhet rev bättre. Skrattet fastnade i halsen när han avrundade med ett "See I could change the world ... if I cared."
