Göteborg som konststad har diskuterats i GP de senaste veckorna. Att det finns mer att uppleva i Stockholm, som Hanna Jedvik påpekar, är inte särskilt förvånande eftersom flera av landets tyngre institutioner finns samlade i huvudstaden. Att hon lyfter fram Fotografiska är både intressant och symptomatiskt. Sedan starten 2010 har Fotografiska – med en omfattande marknadsföring, generösa öppettider, bra restaurang och ett populärt program – lockat fler besökande än de flesta andra kulturinstitutioner i landet. Det är en stor bedrift.
Det finns dock en sida av saken som inte berörs, men som har stor betydelse för konstlivet i Göteborg. Vad Fotografiskas framgångar döljer är att fotografin i Sverige är i kris. Ett upprop signerat merparten av fotografins företrädare i landet publicerades i SvD 2015-12-09, och frågan debatterades av Maja Hagerman i DN 2016-03-15. Det handlar i korthet om att det konst- och kulturarv som fotografin utgör saknar en tydlig hemvist och att betydande kulturella värden riskerar att gå förlorade.
Fotografiska har av förklarliga skäl inte ett sådant uppdrag – man är helt enkelt en annan typ av institution. Problemet ligger på en nationell kulturpolitisk nivå, men frågan är också knuten till att en institution som Moderna museet under de senaste 15 år inte har bidragit till det fotografiska fältets utveckling på sätt man kan förvänta sig. Det avspeglas i bristen på forskning, avsaknaden av initiativ till samverkan och en inköpspolitik som är allt annat än representativ för det som händer inom den samtida fotografin.
Med den situation som råder kan den levande fotografiska tradition som finns i Göteborg bidra till ett mer dynamiskt fotografiskt fält. Här finns samarbetsorienterade institutioner, en fruktbar kombination av yrkesutbildning och högre utbildning på konstnärlig grund, innovativ forskning om både fotohistoria och samtida fotografiska praktiker. Det bedrivs tvärvetenskapliga forskningsprojekt inom området fotografi och environmental studies, och tillsammans har Hasselbladstiftelsen och Akademin Valand inrättat en postdoc-tjänst med inriktning på fotografi och mänskliga rättigheter, vilket stärker fotografins samhälleliga betydelse.
På flera av Göteborgs konst- och kulturinstitutioner finns en kvalificerad fotografisk utställningsverksamhet, men också samlande och bevarande av fotografi. Det pågår symposieserier med ledande praktiker och teoretiker inom fotografin och där bidragen publiceras på förlag med internationell distribution. En fotoboksfestival har sprungit fram ur aktörernas egna behov och drivkrafter och i Göteborg finns landets enda fotoboksbibliotek. Årligen delar Hasselbladstiftelsen ut världens främsta fotopris och genom åren har ett omfattande internationellt nätverk etablerats.
Möjligheten att bidra till en större fråga – och att göra skillnad även utanför det lokala sammanhanget – är en inspirerande drivkraft för många som arbetar med fotografi i Göteborg, något som är påtagligt i det publika utbudet.
