Det var tre år sedan Mikael Reuterberg först fick idén om att etablera en sommarscen i Kronhuset och tidigare i somras slog teatern upp dörrarna och bjöd in till tre olika föreställningar, ett gästspel, en barnföreställning och en klassisk sommarteater, Sol och våraren, fritt efter Molières Tartuffe.
Hur tycker du att första sommaren har varit?
- Jag tycker att det var härligt att kunna genomföra det här projektet! Vi har fått mycket fina reaktioner av den publik som varit där, Sol och våraren har fått stående ovationer, gästspelet med döva skådespelare tyckte publiken var helt fantastiskt, barnen har suttit still i 40 minuter helt fångade av historien För ung för att va' kung.
- Rent ekonomiskt har det inte gått så bra dock, men min känsla är att vi har väckt liv i en slumrande plats och gjort något betydelsefullt.
LÄS MER:Nu vaknar den nya sommarscenen
Hur ser publiksiffrorna ut?
- Vi har före sista spelveckan, lockat 4000 personer till drygt 60 föreställningar, alltså i snitt 60 personer per föreställning. Jag hade kalkylerat på fler.
Nu skickar du ett öppet brev till politiker och näringsliv i kommunen och regionen med en uppmaning om stöd för att fortsätta verksamheten, du föreslår också att permanenta scenen ni byggt inne i Kronhuset. Varför skickar du brevet?
- Publiken som varit här undrat vad vi ska göra härnäst. Vad vi har gjort med Kronhusteatern är att öppna huset, göra det mer folkligt. Det är en tanke jag fått att låta scenbygget stå kvar, scenhuset är gjort i 1600-talssstil, som en liten Drottningholmsteater, och jag hoppas att det kan bli en samverkan mellan oss och GWO som huserar i lokalerna.
- Jag har förslag på julspel, spökvandringar, masterclass med GWO. Jag har inte fått gehör för idéerna hittills dock och vet inte vad som händer med scenen nästa vecka, om den står kvar eller om jag ska packa ihop den eller kasta den på tippen.
RECESION:"Björnen på Kronhusteatern släpper in det oberäkneliga i operan"
Kronhusteatern har fått projektbidrag på 150 000 kronor av Näringslivsgruppen/Göteborg & Co, men mest har du betalat ur egen ficka. Hur mycket har du själv investerat i det här projektet?
- Jag har gått in med över en miljon i eget kapital, så jag är en miljon fattigare och då frågar du säkert om jag ångrar mig – hade jag vetat i våras hur mycket jobb och pengar jag skulle investera i det här projektet hade jag backat.
- Men nu är jag en galen entreprenör, lite som ett tåg som inte går att stoppa, så jag har gått på. Jag är ändå stolt och glad för det jag gjort och skapat tillsammans med mina medarbetare.
Du menar också att ni behöver pengar för att kunna fortsätta verksamheten nästa sommar, som du har kontrakt att göra. Vad händer nu?
- Jag hoppas att någon i staden knackar på och säger att "vi ser din vision, vi vill att du ska få fortsätta resan med oss". Jag har själv inte pengar till nästa år. Den här verksamheten klarar sig inte utan stöd från näringsliv, kommun och region.
Vad hoppas du att brevet ska leda till?
- Jag hoppas på en reaktion. Min rädsla är att beslutsfattarna i staden undrar vad som hände i Kronhuset i somras och konstaterar att det visst inte gick något vidare, att de sedan lägger det bakom sig. Vi har bett dem komma hit och se en föreställning sista veckan för att visa att de 4000 som varit här är en kraft i staden, att det vi gör här är bra för staden.
- Jag vet inte hur det kommer att gå, men jag vet att vi gjort något bra här i sommar.
"Ensemblen lyckas skapa en uppsluppen stämning med sin välspelade föreställning"
