Frida Sundemo, Linnea Olsson och Naomi Pilgrim tolkade The Specials. Foto: Olof Ohlsson.
Frida Sundemo, Linnea Olsson och Naomi Pilgrim tolkade The Specials. Foto: Olof Ohlsson.

Guldgala som tog politisk ställning

P3 Guld brukar vara galan där man spelar hits från året som har gått kryddat med en eller ett par premiärer. Så vart det även nu med nytt från Miss Li och såklart årets låt-prisade Black car från Miriam Bryant. Men i år blev det för en liten stund också något annat när Naomi Pilgrim, Linnea Olsson och Frida Sundemo brände av sin stringenta, sträva, skarpa tolkning av The Specials gamla Racist friend.

ANNONS
|

Det brittiska ska-bandets låt från 1983, med den minst sagt högaktuella uppmaningen "If you have a racist friend. Now is the time, now is the time for your friendship to end" var förstås inte ett låtval som slumpats fram.

1983 var året då Margaret Thatcher valdes till sin andra mandatperiod som Storbritanniens premiärminister och The Specials höjde sin röst i frustration över nyliberalism och populism som i sin tur födde fascism och rasism som också tog sig våldsamma uttryck på gatorna.

I fredags flyttade Donald Trump in i Vita huset och under veckan som gick nådde Sverigedemokraterna ännu en toppnotering i opinionsmätningarna. I USA, och även här hemma, är det artisterna, skådespelarna, konstnärerna, som hatas, förminskas och hånas när populism och högerextremism vinner mark. Det är, som Meryl Streep konstaterade under sitt briljanta Golden Globe-tal, uppenbart hur stort värdet av mångfald och multikulturellt kapital är inom konsten och därmed inom hela samhället.

ANNONS

P3 Guld firar den svenska musiken och illustrerar därmed samtidigt att blågul musik är så stark just på grund av mångfald i alla dess former.

Parham, göteborgaren med persiska rötter, var triumfartat bra på hemmaplan och Naomi Namasenda från Nästa nivå och skånska Veberöd övertygade ordentligt med sin låt Here. Veronica Maggio med svensk mor och italiensk far gjorde en supersnygg version av Storma tills vi dör. Nachla Rible från Revolution Poetry knöt ihop låtar från Hurula och Erik Lundin med sitt brandtal om makt och utsatthet. Miriam Bryant från Utby med brittiska och finska rötter var såklart given som galans final.

Pristagarna då?. Jo, det var såklart helt rätt att Zara Larsson blev årets artist och det var fint, och logiskt, att Kent postumt prisades som årets band. Givetvis var de inte på plats, Kent finns ju inte längre. Att Håkan Hellström och hans band belönades med Guldmicken var kvällens mest givna, det går ju inte att runda två rekordspelningar på Ullevi.

Till sist. Partille Arena skötte sig som väntat alldeles utmärkt. Lagom stor, fräsch och fin och med perfekt ljud och ljus. Det är bara att boka in galan här nästa år också.

ANNONS