Deepwater Horizon var namnet på den oljerigg som exploderade 2010, med följden att elva män dog och tiotals miljoner liter olja läckte ut i Mexikanska golfen. Att det skulle bli spelfilm av historien var givet, men knappast vilken vinkel filmen skulle ha. I Peter Bergs Deepwater Horizon nämns nästan inte alls det rättsliga efterspel som kunde ha givit stoff åt ett fascinerande domstolsdrama.
Istället är det händelserna på riggen den 20 mars 2010 som avhandlas, och genren blir därmed snabbtaktad actionthriller med katastroftema.
Det är spännande, så småningom mycket spännande, även om det dröjer. Att de enda skådespelare som verkar ha tagit aktiva beslut i sitt arbete är de gamla rävarna Kurt Russell och John Malkovic – den förre som älskvärd förman, den senare som en unikt gräslig representant för oljebolagets ledning – bidrar förstås till dröjsmålet, för vad står på spel om man inte bryr sig om hjältarna? Kanske har det varit svårt att skapa dynamiska figurer när de är baserade på verkliga människor; människor som alla sitter i publiken och har tillgång till advokater och det amerikanska stämningssystemet.
Exploderar rejält
Deepwater Horizons dokumentära anslag ställer till det även i andra avseenden. Kameran hoppar och glider över spelytan som om den var fästad på en nervös golden retriever, och även i de stillsammare scenerna är det lätt att bli trött i ögonen av snubbleriet.
Men när det väl exploderar, exploderar det rejält. Och det är ju ändå huvudsaken i en katastroffilm.
