King Kong rena popcornfilmen

Men alltför många, stora och livsfarliga djur får GP:s filmkritiker Mats Johnson att tappa intresset.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Skönheten och odjuret-varianten King Kong hade biopremiär 1933. I filmens final trillar den gigantiska gorillan Kong ner från Empire State Building medan en förskräckt Fay Wray tittar på. Sedan slutreplikerna: It wasn´t the airplanes. It was beauty killed the beast.

Handgjorda specialeffekter

På den tiden fanns ingen datoranimering. I själva verket var King Kong en minimodell/docka på cirka två decimeter som fick liv med hjälp av stop motion-teknik. Alla filmens specialeffekter, som håller måttet märkvärdigt bra fortfarande, är gjorda för hand.

1976 kom den förfärliga nyinspelningen King Kong som alla inblandade, i synnerhet Jessica Lange i den kvinnliga huvudrollen, gjort sitt bästa för att glömma.

ANNONS

Väldigt mycket mer ambitiös, och bättre, är Peter Jacksons King Kong (2005), som dessvärre landar på den sanslösa speltiden tre timmar och sju minuter.

Tolv år senare är det dags att damma av apan i Kong: Skull Island som det kinesiska produktionsbolaget Tencent Pictures lastat in en del stålar i. Detta är en allt tydligare trend. I Hollywood har man insett att det finns rejält med pengar att hämta i Kina om man levererar en publikdragaractionfilm. Samtidigt vill kineserna vara med och dela på kakan.

En helt onödig prolog

Efter en helt onödig prolog då vi får se Kong – större än någonsin – drar själva filmen igång med en snabb genomgång av den politiska utvecklingen i USA från 1944 fram till 1973. Det är då som filmen utspelas. Richard Nixon är fortfarande president. De amerikanska trupperna håller på att lämna Vietnam. Krigshetsaren överste Packard (en standardroll för Samuel L Jackson) är på väg in i en identitetskris.

Emellertid. Den framfusige äventyraren Bill Randa (John Goodman) har sett satellitbilder av en mystiskt dimhöljd ö någonstans i södra Stilla havet. Mot alla odds får Randa finansiering av en expedition, och gamla trötta Vietnamveteraner som eskort, för det kan ju finnas någon form av monster på den här ön?

ANNONS

Första halvtimmen riktigt bra

Första halvtimmen av Kong: Skull Island är riktigt bra. Regissören Jordan Vogt-Roberts lastar in snygga bildlån från Apocalypse Now (väldigt många helikoptrar) och bra tidstypisk rockmusik på soundtracket.

När en lång radda av livsfarliga och väldigt stora djur gör entré tappar filmen rejält i intresse. Det beror i första hand på att om man räknar bort Kong finns det ingen tydlig huvudperson och Vogt-Roberts har inget som helst intresse av att utveckla rollfigurerna.

Detta är en popcornfilm, mer eller mindre barntillåten, och med tillräckligt mycket popcorn på lager går Skull Island verkligen inte långsamt.

Men ärligt talat. Fem minuter efter filmen var slut hade jag glömt bort i princip rubbet.

Titta också på:

King Kong (Merian C Cooper & Ernest B Schodesack, 1933)

The lost world: Jurassic Park (Steven Spielberg, 1997)

King Kong (Peter Jackson, 2005)

ANNONS