Häromåret skrev Anders Roslund och Stefan Thunberg kriminalromanen Björndansen, baserad på Militärligans framfart i början av 1990-talet. Ligans kärna bestod av tre bröder; Thunberg var den fjärde som aldrig deltog i den kriminella verksamheten.
I den fristående fortsättningen, En bror att dö för, har romanens gestalter i huvudsak lämnat det halvdokumentära landskapet och gått längre in i fiktionen. Den äldste brodern – Leo Dûvnjac, hjärnan bakom en rad spektakulära värdetransport- och bankrån – har just släppts fri efter avtjänat straff när han omedelbart tar itu med nästa kupp. Under det senaste året i fängelset har han och medfången Sam planerat det som är tänkt att bli den största stölden i modern svensk historia. Sam är bror till John Broncks, kriminalkommissarien som satte dit bröderna Dûvnjac i förra romanen och som nu har som mål att sy in Leo igen – men utan att Sam råkar illa ut.
Det handlar mycket om blodsband, om lojaliteter bröder emellan i en manlig värld präglad av våld, kriminalitet, makt och penningbegär. Men det handlar också om förmågan eller oförmågan att slita av dessa band, frigöra sig och försöka förändra sitt liv.
En serie tillbakablickar mot några dramatiska barndomsveckor i Falun fungerar som resonansbotten i romanen. Leo är fjorton år. Hans far har, efter en längre fängelsevistelse, återvänt till familjen och inför ögonen på sina tre söner misshandlat deras mor så svårt att hon hamnar på sjukhus. Under föräldrarnas frånvaro tvingas Leo ta ansvaret för sina yngre bröder. Samtidigt planerar han det rån som ska bli inledningen på hans kriminella bana.
En bror att dö för är mer mångfacetterad än de flesta romaner i genren. Den spänning som skapas bottnar inte så mycket i action, snarare i ett slags relationsdrama där de olika gestalterna mer eller mindre frivilligt hakar fast i varandra medan starka krafter söker dra dem isär.
