Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/25

Kan du hitta de gömda kamouflage-djuren?

Om man inte är stor och stark så kan man vara världsbäst på att gömma sig.

Insekter och djur har en otroliga förmåga att smälta in i omgivningen och undvika bli upptäckta av rovdjuren. Genom årtusenden har de anpassat färg och form för att imitera växter och miljöer så till den grad att det nästan är omöjligt att avslöja dem. Ibland för att inte ätas upp, andra gånger för att själva komma nära sitt byte.

Artikeln fortsätter efter videoklippet

VIDEO: Kan bläckfiskar göra soldater osynliga?

När Charles Darwin lanserade sin idé om evolutionsteorin i boken Om arternas uppkomst 1859, utgjorde förmågan att överleva genom att smälta in i den omgivande miljön ett av hans argument.

"Om vi finna bladätande insekter gröna, barkätande gråspräckliga, fjellripan om vintern hvit, om vi se, att skotska ripan har ungefär hedens färg, orren torfmossens, så hafva vi skäl att antaga, att sådana färger äro nyttiga för de nämda insekterna och fåglarna och tjena dem till skydd", skrev han i bokens fjärde kapitel Det naturliga urvalet.

Darwin antog att denna anpassning skedde över flera generationer och under mycket lång tid. Föga anade han då att en tillsynes oansenlig fjäril och den industriella revolutionen,  som svepte genom Storbritannien, skulle komma utgöra en av teorins främsta bevis – och att den skedde under loppet av bara några få år.

I Storbritannien fanns vid 1800-talets början nästan bara ljusa björkmätare, en fjärilssort som vi hittar även i Sverige. Färgen gjorde att de lätt smälte in mot barken på ljusa trädstammar och kunde därmed undvika att upptäckas av hungriga fåglar.

Förutsättningarna förändrades i takt med att Storbritannien industrialiserades och trädstammar färgades mörka av den sotfyllda luften. De ljusa björkmätarna förlorade plötsligt sin maskeringsförmåga och blev snabbt mat åt fåglar, medan en mörkare variant av samma fjäril plötsligt och på mycket kort tid ökade i antal.

Vid en räkning av björkmätare i slutet av 1800-talet utgjorde den mörka varianten hela 98 procent i trakten kring industrialiserade Manchester. I takt med att föroreningarna från koilfabrikerna minskade över åren såg man en återväxt bland den ljusa sorten.

Man hade alltså bevittnat en evolution av en arts maskeringsförmåga på bara några få år. Upptäckten – vars legitimitet diskuterades under lång tid – används än idag som ett av de tydligaste bevis för Darwins teorier.

Darwin själv hann dock avlida innan studien hann publiceras.

Bläddra i bildspelet för att se några av naturens mes fantastiska kamouflagedjur.

Mest läst