Halshugga en ex-statsminister. Spränga tusentals människor i ett första maj-tåg. Döda alla på Utöya. När massmördaren Anders Behring Breivik berättade i rätten om sina terrorplaner drog många i salen efter andan.

Under dagens rättegång framkom att Breivik stängde in sig i ett år och spelade dataspel som bland annat går ut på att skjuta människor.

Erfarenheterna tog han med sig till Utöya den 22 juli.

Det siktessystem som Breivik använde på Utöya motsvarade det som han övade på i spelen.

Under 2006 började han fundera på att genomföra terrordåden, enligt egen uppgift.

Åklagare Holden, som gjort klart att han tror att Breivik började planera terrordåd först 2009, ville veta vilka mål Breivik hade tänkt sig.

Svaret blir att tre bomber ingick i planen. Givna mål var regeringskvarteret och Arbetarpartiets huvudkontor. Det tredje var inte lika lätt att utse. Breivik övervägde folketinget, rådhuset och slottet - men inte så att kungafamijen skulle skadas. Även byggnaden där Aftenposten håller till var aktuell.

-Men alltför många oskyldiga skulle skadas, så det var oacceptabelt.

Han ville också slå till mot tv-redaktionen Dagsavisen. Ytterligare journalistmål förekom.

Men att tillverka bomber var inte så lätt. Han stötte på problem på grund av brist av vissa råvaror.

I slutet av juni 2011 förstod han att det bara gick att tillverka en bomb.

Mycket sakligt och koncentrerat berättade Breivik att han blev tvungen att ändra strategi när bara en bomb kunde användas.

-Jag fick lägga till en skjutningsbaserad aktion.

Mest lockande var att skjuta journalister på en konferens som Skup, en organisation för undersökande journalistik, höll söder om Oslo i april 2011.

-Dessvärre blev jag försinkad. Jag klarade inte att hyra en gård (för bombtillverkning) i tid.

Näst bästa mål var Arbetarpartiets landsmöte, men inte heller det hann han med.

-I det läget blev Utöya ett mål, konstaterade Breivik.

Breivik resonerar kring varför han valde just fredagen och listar vilka dagar som en rad politiker skulle hålla tal, bland annat utrikesministern och statsministern.

-Jag såg på alla dagar som attraktiva. Det var "kategori A-förrädare" där och höll tal alla dagar. Men (Norges tidigare statsminister) Gro Harlem Brundtland var nog det mest attraktiva målet, vid den tiden bättre än (nuvarande statsminister Jens) Stoltenberg, säger han.

Han hade planerat att vara på Utöya runt elva. Han ville filma angreppet och lägga upp en film på nätet.

Breivik berättar att hans avsikt var att - med en bajonett på sitt gevär- halshugga Gro Harlem Brundtland och samtidigt filma dådet.

-Målet var inte att döda 69 människor. Målet var att döda alla.

Åklagaren frågar om Breivik ser sig som en barnamördare. Breivik slingrar sig och menar att han inte hade som plan att döda människor under arton år. Gång på gång återkommer han till att 44 av de dödade hade "ledarposition" i AUF.

Någon i salen snyftar till flera gånger. Stämningen är spänd när Breivik förklarar hur han tänkte kring dödsskjutningarna.

Han betonar att han står för det han gjorde på Utöya. Åter pratar han om att Utöya var det mest "attraktiva politiska målet" just då. Ett angrepp på Arbeiderpartiet hus hade dödat för många oskyldiga, menar han, och syftar på att det ligger så centralt i Oslo.

Breivik talar om vilka prestationshöjande medel han använde den 22 juli då han dödade 77 människor. Han använde en kur med anabola steroider från slutet av april fram till dagen för terrordåden för att bygga upp muskelmassa.

-Jag kalkylerade med att behöva bära många kilo den aktuella dagen, säger han.

På bilen som Breivik använde för bomben fäste Breivik en lapp med texten "avloppsrens", eftersom innehållet luktade illa.

Breivik beskriver nu vad som skedde den 22 juli. Han började med att försöka ladda upp filmen som visades i rätten tidigare i veckan, men han hade problem med att ladda upp den.

-Det gjorde att jag tappad en del tid, säger han.

Vid regeringskvarteren rekognoserade han en sista gång strax före tolv, för att se om det var möjligt att köra in och parkera.

Därefter var det dags att sända iväg manifestet. Han lämnade datorn innan han skickat iväg allt.

-Sedan gick jag bort till bilen i civila kläder. Jag gick in i bilen och bytte om till polisuniform och rustning. Då satte jag mig och började köra in mot regeringskvarteren, säger han.

Breivik beskriver hur han körde på en väg förbjuden för privatbilar på väg ned mot den plats där han skulle parkera bombbilen. Han spekulerar i att polisen kunde ha stoppat honom.

-Jag var beväpnad, hade rustning och hade inte låtit mig stoppas. Om de hade kört efter mig hade jag detonerat bomben medan jag var inne i den, säger han.

Han berättar nu allt i en följd, med få avbrott för följdfrågor.

Framme vid vägen bakom Höyblokka såg han att det inte gick att parkera där han planerat att göra det.

-Sprängkraften skulle bli större om jag ställde den på ett särskilt ställe, säger han.

Breivik lyssnade på radio i bilen och fick höra att det hade varit en explosion på Youngstorget och senare att det varit en i regeringskvarteret. Han fick också uppgiften om att en person hade omkommit.

-Då tänkte jag att operationen var ett fiasko eftersom byggnaderna inte hade kollapsat. Och då insåg jag att det var nödvändigt att genomföra hela operationen, säger han.

Det sista han hörde på radion var att en expert talade om att bomben var ett hämndangrepp från Usama bin Ladin.

Flera gånger berättar han hur han föreställde sig att bli stoppad och att han då skulle använda sina vapen.

Holden frågar honom om han tänkte på dem som kunde bli skadade vid bomben i Oslo. Breivik inleder sitt svar med att säga att han ville döda "hela regeringen, inklusive statsministern".

Sedan säger han att han ville undvika att döda "civila", helst under tio procent. På flera sätt försöker han rättfärdiga dödandet i Oslo, bland annat genom att göra jämförelser med Nato-bombningar.

Åklagare Bejer Engh pressar Breivik på hur han gör uppdelningen mellan de som är okej att döda och de som bör undvikas. Han anser att alla journalister, politiker och akademiker som jobbar för "multikulturalismen" räknas som politiska aktivister.

Engh: Anser du dig själv som en empatisk person?

-Ja, absolut, svarar Breivik snabbt.