Statscheferna i 54-landsorganisationen samlas på söndag i ett nybyggd lyxkomplex i Addis Abeba – fjärran från den verklighet som de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson samtidigt upplever i Kality-fängelset i samma stad, i väntan på besked om deras benådning.

Tema för AU-mötet är egentligen handeln. I praktiken handlar dock det mesta om ledarfrågor. Sedan 2008 leds AU-kommissionen av förre utrikesministern Jean Ping från Gabon. Men nu utmanas han av Sydafrikas inrikesminister Nkosazana Dlamini-Zuma.

Splittrad strid

Pings motståndare ser honom som alltför kompromissinriktad och diplomatisk, medan de som ogillar Zuma i sin tur befarar mer konfrontation – och dessutom att Sydafrika, där hennes ex-make Jacob är president, ska få för stort inflytande över unionen.

– Splittringen är väldigt, väldigt stor. Man tror att det här är väldigt olika personer med väldigt olika politik som kommer att bedrivas, säger Jens Odlander, Sveriges ambassadör i Etiopien och även i AU som organisation.

Sverige och EU sitter med som observatörer vid toppmötet och talar officiellt tyst om sin åsikt i ordförandefrågan. Odlander ger ändå gott betyg åt den nuvarande kommissionsledningen.

– Kommissionen består av en typ av kader som lite grand besjälas av att få organisationen att fungera, och besjälas av afrikanska frågor. De här personerna har varit en bra kraft och spelat en mycket större roll än ordförandeländerna – som ibland kunnat vara destruktiva i stället, säger Odlander.

Fred och säkerhet

AU och EU liknar varandra till namnen men är kraftigt olika i verkligheten. AU har ofta kritiserats som tandlöst och outvecklat. Samtidigt har organisationen blivit en allt viktigare aktör vad gäller fred och säkerhet på den egna kontinenten.

– De har blivit en underleverantör av säkerhet i Afrika. I konflikter där våra insatser inte passar eller inte är välkomna så har de tagit ett betydande ansvar, konstaterar Jens Odlander.