Dina Mohamed, 29-årig bankanalytiker, hade med sig sin surfplatta för att ta vara på tiden där hon stod i en kö som redan vid åttatiden var flera hundra meter lång.

- Jag får nog vänta en till två timmar. Men det är det värt, sa hon.
Hon bor på ön Zamalek mitt i Nilen, ett välbeställt område. Kön dominerades av kvinnor, nästan ingen bar huvudduk och ingen var helt beslöjad vilket annars är vanligt i Kairo. Som de flesta andra vi talade med här tänkte Dina rösta på ett av de liberala partierna.
Längst framme vid vallokalen var det knuff och trängsel. Många var upprörda över att de behövde stå så länge i kön.

- Ordning! röt ett militärbefäl när det uppstod smågruff vid ingången till skolan som tjänar som vallokal.

Då var folk mer tålmodiga, och kanske mer vana att behöva vänta, vid en annan skola i det fattigare området Sayeda Zeinab. Soldater höll vakt vid skolgårdens entré och släppte in ett halvdussin åt gången. Här fanns lika många män och kvinnor som ville rösta, men de hade ställt upp sig i separata led. Det var en vanlig syn även vid andra vallokaler vi körde förbi, dock inte i det modernare Zamalek.
Muhammed Ahmed, 43-årig kamrer som väntade på sin tur i det fattigare området, har aldrig tidigare röstat. Det var meningslöst under president Mubaraks tid, när resultaten alltid riggades.

- Att rösta var detsamma som att inte rösta.
Han tror att folk i det här området mestadels röstar på de konservativa salafisternas parti Nour (Ljus) eller på Frihets- och rättvisepartiet som är Muslimska brödraskapets politiska arm.
- Nour är rent islamistiskt. Frihets- och rättvisepartiet är också för islam. Därför är de populära här. Jag ska rösta på Frihets- och rättvisepartiet.

Inne i skolan gick allt lugnt till, även om det fanns köer till röstbåsen även där. Äldre kvinnor kämpade sig uppför skolans trappor, men även om väntandet och röstningen var påfrestande var stämningen och entusiasmen på topp. Vi möttes av många leenden och tummen upp.

Det finns ett 50-tal partier att välja mellan. Det är svårt för många, särskilt äldre som inte kan läsa. Men varje parti har sin egen symbol, allt från bordtennisrack till ett paraply, och det är bara att med kulspets bocka för sitt val innan man stoppar den stora röstsedeln i en genomskinlig box.
- Det är det här vi har slagits för. Och vi ska försvara Egyptens frihet även om vi dör, sa Salah Nabel, en av flera unga killar som samlats utanför skolan för att dricka en kopp the ihop.