Gränsposteringen Dehiba mellan Tunisien och Libyen är full av stillastående bilar. De allra flesta är på väg ut från Libyen, få på väg in. I flera bilar sitter familjer som är på väg från striderna som fortfarande pågår i delar av Tripoli.

Andra är på väg ut från Libyen för lite ledighet.

-Vi har inte lämnat Tripoli på sju månader, berättar Hakim.

Han tillhör rebellerna, eller frihetskämparna som de själva hellre kallar sig. Nu är han och vännen Wagdi Sarir på väg till Tunisien för en veckas ledighet. Sen ska han tillbaka.

-Vi är inte färdiga än, säger han.

Men han tror ändå att Gaddafi faller inom en veckas tid.

Den tidsramen verkar flera vara inne på. Några säger dagar, många högst en vecka. Få tror att striderna kommer att hålla på längre än så.

Abdul Mohammed sitter i en av få bilar som är på väg in i Libyen. Han kommer från Tripoli men har bott och arbetat i London sedan 2006. Nu är han för första gången tillbaka i hemlandet sedan striderna startade i februari.

-Jag måste träffa min familj, säger han.

De bor i Guerguaresh Siyahiyah, ett bostadsområde i Tripoli.

-Det har gått veckor ibland då jag inte haft kontakt med dem. Nu vet jag att de mår bra, men jag måste få träffa dem. De har inte tillåtit mig att komma hem tidigare, sagt att det var för farligt.

Besöket nu kommer att bli en överraskning.

-De vet inte att jag kommer, säger han. Men jag kunde inte vänta längre. Det var dags att resa hem.

De långa köerna vid gränsen ut från Libyen rör sig långsamt framåt. Den tunisiska gränspolisen kontrollerar noga alla bilar. Lika noga är det inte på de checkpoints som dyker upp med ojämna mellanrum. Från långt håll syns rebellernas flagga över tälten eller barackerna som står utposterade mitt i öknen. När vi kommer närmare och saktar in sitter ett par- tre unga män, ibland i uniform, ibland inte, och vaktar. När de kikar in i bilen vinkar de glatt, vinkar förbi oss och gör segertecknet. Automatvapnet får ligga kvar på knäet.

Vägen är ganska tom på bilar, öknen breder ut sig på båda sidor. Här och där syns påminnelser om att strider pågått i området för inte alltför längesen. En övergiven stridsvagn. En halvt raserad bunker. Men mest är det väldigt lugnt.

Checkpointen vid Al Hawamed befriades från Gaddafis styrkor redan den 24 april. Men fortfarande sitter unga män och vaktar vid vägen. De kommer från städer i området – alla är ansvariga för säkerheten i sitt område. De visar mot en hög stålskrot intill barackerna. Det är rester av GRAD-missiler som Gaddafis styrkor avfyrade från den närliggande staden Tiji. Tiji togs över av rebellerna först den 23 juli.

Solen har just gått ner när vi når staden Kabau. Där pågår förberedelser för Iftean, en fest för att bryta fastan. I en stor lokal är flera bord arrangerade, kvinnor och barn serveras mat där inne medan männen sitter vid långbord utanför. Här samlas man varje kväll under Ramadan.

Aishia Jlidi jobbar som lärare i psykologi. Hon kom så sent som igår tillbaka efter tre veckors vistelse i Tunisien.

-Det känns skönt att vara tillbaka, säger hon medan hon bär fram brickor med mat till de andra kvinnorna i lokalen.