– Det var bara tur, säger Ejvind Brox, 31 år, när han återberättar fredagens händelser för NRK.

Precis innan bomben smällde i Oslo centrum hade han gett sig av från stan – mot jobbet på Utöya.

– Jag skrev på Facebook att jag klarat mig och att jag hoppades att alla andra hade det också, eller något sånt, säger han.

– Det visade sig bli sant, men det var lite för tidigt.

Breivik laddade om vapnet

Strax efter det att han kommit till ön börjar dödsskjutningen. I panik springer han till andra sidan av ön och gömmer sig i vattenbrynet. Fler och fler människor ansluter. Snart är de runt 50 personer och han börjar fundera hur han kan ta sig därifrån – de är för många, det är inte säkert.

Men det är för långt att simma till fastlandet. Och trots att han ringt nödnumret kommer det ingen och hämtar dem.

Efter en dryg halvtimme kommer en polisklädd man ut ur skogen och ropar faran över.

– Det var dessvärre många som trodde på det.

Mannen – Anders Behring Breivik – börjar skjuta. Nu är det över, tänkte Ejvind Brox.

Men när han skjutit dem framför Brox börjar Breivik ladda om vapnet.

– Då springer jag.

Han kastar sig i vattnet och börjar simma, men snart börjar skotten vina runt honom.

– Han sköt en efter en, i vattnet.

Ejvind Brox klarar sig undan kulorna.

Men vattnet är kallt och snart känner han att han inte orkar simma längre. Då kommer det en båt.

– De turister som körde ut dit och som tordes plocka upp folk räddade våra liv. Jag önskar att det hade varit fler som hade kommit, säger han till NRK.

Pratade med mördaren

I lokaltidningen Tönsbergs Blad berättar Herman Holmöy Heggertveit, 18 år, att han pratade med gärningsmannen under dramat, men snart fattade misstankar.

– Vi befann oss på en strand på ön då en polisklädd man kom bort till oss och frågade om vi hade sett honom som sköt, säger han.

Herman Holmöy Heggertveit och de andra som försökte gömma sig undan gärningsmannen trodde först att det var en riktig polis.

– Jag reste mig upp och pekade i den riktningen som vi hade kommit ifrån och berättade att vi hade hört de senaste skotten från det hållet. Då lade jag märke till att han överhuvudtaget inte var intresserad av vad jag sade. Han lyssnade inte. Då blev jag orolig och tyckte att något var galet.

– Jag följde hans blick när den svepte över dem som jag stod där tillsammans med. När han lyfte vapnet hoppade jag i sjön och började simma för att komma i säkerhet.

När Herman Holmöy Heggertveit har simmat några meter hör han skotten bakom sig. Han tittar tillbaka och ser hur kamraterna blir skjutna.

– Det var helt förfärligt. Den falska polismannen stod på stranden och sköt dem som låg på marken. De blev regelrätt avrättade, säger Herman Holmöy Heggertveit.

Han fortsatte simma – och klarade sig. Efter en stund blev han upplockad av en båt och förd i säkerhet.

Försökte stoppa blödningen

Under flykten från mördaren på Utöya hjälpte Herman Holmöy Heggertveit flera av sina partikamrater, berättar han för lokaltidningen Tönsbergs Blad.

Nära skogen ligger Hussein, 18 år, med en skottskada i benet. Afghanske Hussein representerade Nordland på Utöya, enligt Herman Holmöy Heggertveit.

– Tillsammans med två tjejer försökte jag stoppa den kraftiga blödningen från skottsåren. Medan vi håller på med detta hör vi hur skotten kommer närmare. Vi måste fly. Jag stöttade Hussein så gott jag kunde. Det var inte tal om att lämna honom ensam, säger han.

De tar sig ner till stranden dit Anders Behring Breivik senare kommer.

– Jag vet inte hur det gick för honom, men jag fruktar det värsta, säger Herman Holmöy Heggertveit om Hussein.

Även under simturen hjälpte han flera kamrater.

– Jag kände mig stark. Det var flera som slet i det kalla vattnet. Det var helt naturligt för mig att hjälpa dem, säger han till lokaltidningen.