Att bearbeta traumat efter massakern på Utöya kan ta åratal.

-Jag känner med dem. Vi skulle vara glada över att vi levde, men kände bara skuld, säger en av överlevarna efter Göteborgsbranden.

Nicole Devaughn var 15 år vid Backabranden där 63 ungdomar omkom 1998. Fem år senare vågade hon ställa frågor om vad som hänt.

-Jag grät inte på flera år, försökte skaka av mig och rabblade i smyg namnen på alla de 63 döda varje natt för att inte glömma bort dem.

Att inte vilja prata och känna är vanligt bland traumatiserade tonåringar, säger barnpsykologen Birgitta Gälldin som arbetat med barn i krigsområden och efter tsunamin.

-Reaktionerna kommer förr eller senare. Det är bara att avvakta och se till att de finns i en gemenskap och har ett nätverk där människor orkar lyssna.

Gälldin förklarar att människan på många vis agerar som ett djur under en traumatisk händelse. Överlevnad och flykt från gärningsmannen eller vågen blir det centrala. Om det misslyckas är det naturligt att lägga sig ned och spela död, precis som djur gör i hopplösa lägen. Upplevelsen sätter djupa spår i medvetandet trots att minnen kanske saknas.

Reaktioner kan komma flera år efter ett trauma. Ljudet av en dusch kan trigga ett tsunamioffer och Gälldin berättar om en flicka som upplevde skräck och ångest av springande människor i tunnelbanan lång tid efter tsunamin.