Av tradition delar Europa och USA upp chefsjobben i Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken mellan sig. En europé styr alltid IMF med en amerikansk sidekick, och vice versa i Världsbanken.

Uppgörelsen ses som naturlig i väst, men i växande ekonomier som Kina, Indien och Brasilien känns logiken allt mer orimlig. På tisdagen kom en uppmaning från Kina om att låta kompetens avgöra vem som får jobbet, inte geografi.

Men att döma av uttalanden från EU:s finansministrar tänker de inte släppa ifrån sig denna maktposition.

Illa berörd

– Vi är fortfarande i en besvärlig kris i Europa och det är naturligt att vi då vill ha ett starkt inflytande i IMF. Dessutom finns det inget som tyder på att amerikanerna är beredda att ge upp sina poster, säger finansminister Anders Borg.

Han skulle gärna se någon av EU-kollegorna som IMF-chef, till exempel fransyskan Christine Lagarde. Ett namn som nämns allt som oftast.

– Det är kanske en av Europas absolut bästa finansministrar. Men det är alldeles för tidigt att börja spekulera, säger Borg.

Euroländernas ordförande Jean-Claude Juncker är mycket irriterad över att spekulationerna redan är i gång. Han känner Strauss-Kahn sedan länge och har berörts illa av att se bilderna på sin vän iförd handbojor på väg till rättssalen.

"Ovärdig debatt"

– Så länge han inte avgått – och jag säger inte att han borde göra det – så vill jag inte kommentera. Jag anser att det är ovärdigt att vissa regeringar redan nu startar denna debatt, sade Juncker på en pressträff i Bryssel, med adress till Tyskland.

Redan innan Strauss-Kahn greps fanns en beredskap för att han skulle sluta och i stället försöka bli president i Frankrike. Där är Socialistpartiet i chock sedan deras främsta hopp i valet nästa vår förvandlats till ett sänke och gett president Nicolas Sarkozy oväntad draghjälp. Ingen av de s-kandidater som nu är aktuella har Strauss-Kahns karisma eller kunde mäta sig med honom i opinionsmätningar före skandalen.