- Det var väldigt skönt att komma hem, säger Karin. Situationen var väldigt jobbig i Tokyo även om det inte gick någon nöd på oss.

Karin Geen, hennes man Peter och de två barnen, 13 och 15 år gamla, har bott i centrala Tokyo i fem år. Barnen går i Internationella skolan i Yokohama, en timmas resväg från Tokyo.

När jordbävningen inträffade i fredags var barnen i skolan, Peter på jobbet och Karin hemma i lägenheten.

- Det började som ett vanligt skalv men det blev allt kraftigare och varade hur länge som helst, berättar Karin. Allt ramlade ner, tavlor, hyllor och prydnadsföremål.

- Jag sprang ut på gatan, alldeles uppskakad. Men de flesta tog det ganska lugnt och påminde mig att jag skulle stänga av gasen och låta ytterdörren stå öppen så jag kunde ta mig in i lägenheten igen om huset blev skevt.

Barnen blev kvar i Yokohama ett dygn, tågen ställdes in.

- De var naturligtvis skärrade men fick sova över hos en familj i Yokohama och kunde ta sig hem under lördagen med bil och tåg.

Karin och barnen hade bokat hemresa till Sverige sedan länge, det är snart vårlov i de japanska skolorna, men skolan stängdes i förtid och de lyckades boka om till en tidigare resa.

Men alla ordinarie förbindelser med flygplatsen utanför Tokyo låg nere och tog åtskilliga timmar att hitta en taxi som kunde få tag på tillräckligt med bensin för att köra dem till flygplatsen.

De kom hem till Göteborg i tisdags kväll. Återresan är inbokad till 1 april.

- Vi avvaktar ett tag och der hur det känns, säger Karin.

Hennes man Peter, som arbetar på ett mobiltelefonföretag, är tills vidare kvar i Tokyo. Han har cykelavstånd till jobbet och tycker han klarar sig bra.

- Han skall på tjänsteresa till Indien på tisdag och hoppas kunna komma iväg, säger Karin. Men vi är naturligtvis oroliga för honom.

Familjen har många bekanta i norra Japan och är orolig för efterskalv och radioaktiva utsläpp från de skadade kärnkraftverken.

- Jag försöker hålla kontakt med dem men telefonförbindelserna fungerar dåligt och det är svårt att få att nå dem, säger hon.

Karin Geen tycker att personalen på svenska ambassaden inte var till mycket hjälp.

- Vi hörde inte av dem och när man försökte få besked var svaren svävande och motsägelsefulla.

I stället var det nätverket Swea som höll ställningarna åt många svenska i Japan. Swea står för Swedish Womens Educational Association och omfattar drygt 7 000 svenska kvinnor i 34 länder.

- Swea gjorde och gör en storartad insats, de håller koll på svenska familjer i Japan och de vidarebefordrar viktig information. Swea gör allt det som ambassaden borde göra men inte gör.