Du sitter tillsammans med fotografen Stefan Berg på flygplatsen och väntar på er flight. Kände du av det senaste efterskalvet?

– Vi satt här och kände det nyss, men jag tror inte att det var så allvarligt. Man känner efterskalv hela tiden.

Hur är stämningen på flygplatsen?

– I dag är det mycket folk och långa köer. Det är en hektisk dag, men folk är disciplinerade. Det är inte frågan om någon panik över huvud taget.

Har ni märkt av några problem när ni skulle ta er till flygplatsen?

– Det är stora problem i kollektivtrafiken. Inom hela Tokyoområdet arbetar de med en så kallad rullande avkoppling där man stänger ner strömförsörjningen till olika områden växelvis. Elbristen märks av, men vi ser ju också beredvilligheten att hjälpa till. Företag släcker ner sina reklamskyltar och på många arbetsplatser är det nedsläckt på kontoren. Det är en stor uppslutning från Tokyoborna.

Har ni märkt av något annat intressant under dagen?

– Som jag har berättat om tidigare är intrycket att hanteringen av kärnkraftsolyckan är rörig. De verkar inte ha någon kontroll och det gör att oron ökar. Samtidigt är det viktigt att tänka på proportionerna. Så vitt jag vet har ingen ännu dött i explosionerna vid kärnkraftverken. Däremot dog 10 000 eller kanske 15 000 personer i tsunamin, en halv miljon människor har evakuerats. Det är fortfarande den riktigt stora utmaningen för hälsovården och det håller på att hamna i skuggan av strålningsrisken från kärnkraftverken även om det naturligtvis också är en befogad rädsla.

Känns det skönt att få åka hem?

– Jag har aldrig känt mig hotad på något vis. Det är skönt eftersom vi har jobbat mycket, men jag har inte varit rädd för strålningen. Det vore förmätet att tycka synd om sig själv när så många har dött. Det skulle jag aldrig göra.