Leif Djurfeldt är oceanograf vid Göteborgs universitet. Han har följt tsunamivarningarna i länderna runt Stilla havet under fredagen.

- Jag tror inte att det kommer att blir så farligt. Förutom bilderna från Japan som är förfärliga verkar det inte bli så höga vågor.

Under dagen har han haft kontakt med sin fru som är i Chile. Där är de väl förberedda på vågorna, polisen patrullerar stränderna.

Leif Djurfeldt hade föreläst i många år om tsunamis innan begreppet fastande hos alla svenskar annandag jul 2004. Förra året upplevde han själv följderna av en megajordbävning i Chile.

- Vi ramlade ur sängarna och rusade ut. Vi var på hög höjd så det var ingen fara för tsunami. Människor som bodde i mer låglänta delar sprang i pyjamas upp på kullar. I månljuset såg vi vågorna komma. Det var hemskt tyst. En otäck upplevelse.

På tv-bilderna från Japan syntes stora slätter där vattnet sköljde fram. Leif Djurfeldt säger att människorna kanske inte ens hade känt att det var en jordbävning.

- Är skalvet nära kusten kan det gå på minuter.

Leif Djurfeldt förklarar att en tsunami kräver en väldigt kraftig störning för att uppkomma.

- I smala fjordar räcker det med att ett isblock faller ner eller ett jordskred. På Grönland händer det ofta och i Alaska tog en 100-metersvåg med sig all skog i en fjord häromåret.

Ute till havs krävs att en del av bottnen i en förkastningsspricka ger vika och hastigt sjunker för att en våg ska bildas.

- Det finns mycket energi i vågorna och när det blir grundare eller trängre som i flodmynningar växer våghöjden och de blir mycket branta.

Leif Djurfeldt säger att det är svårt att förutsäga om det blir tsunami efter ett jordskalv även om det är kraftigt. Det räcker inte med att marken skakar förfärligt. Det måste till en vertikal förskjutning av havsbotten också, alltså en del hastigt faller neråt.