Vad händer härnäst i Egypten?

– Militären har tagit över och det är svårt att veta vad som kommer att hända. Det lilla vi vet blandas med de starka förhoppningar som både egyptierna och omvärlden har på en demokratisk utveckling. För att kunna hålla demokratiska och fria val i september krävs att arbetet inleds omedelbart med att skapa förutsättningar för att politiska partier kan bildas, att människor som fängslats av politiska skäl friges och att valrörelsen kan ske på lika villkor och utan ingripanden. Militären har hyllats för att stå på det egyptiska folkets sida men militären har tills nu stött Mubarakregimen och behöver därför också en kraftig reformering för att – från den högsta militära ledningen till den vanlige soldaten – förstå sin roll i ett demokratiskt samhälle.

Vad tror du om Egyptens framtid?

– Det finns goda förutsättningar för en bra framtid men allt hänger på hur det demokratiska arbetet utvecklas och hur en nyvald regering hanterar arbetslösheten och fattigdomen. Förväntningarna i Egypten är enorma och minsta besvikelse kan tända missnöjet igen. Det övergångsstyre som nu leder lever också ett farligt liv om egyptierna inte kan se någon påtaglig positiv förändring av levnadsvillkoren från och med nu fram till det förväntade valet. Sju månader är en lång tid och en första demokratisk regering får antagligen också en lång inkörssträcka.

Kommer militären att släppa greppet?

– Förhoppningen är att det sker när en demokratisk regering tillträder efter valet i höst. Men militären har vant sig vid att finnas i maktens centrum. Trycket är dock hårt på detta styre inte bara från egyptierna själva utan också från omvärlden. Att ha en avvaktande attityd till att militären har makten är viktigt vare sig det, som i det här fallet, finns en positiv attityd till militären, eller om militären är hatad som i olika militärdiktaturer. Militärstyre måste vara ett övergångsfenomen.

Vad händer med Hosni Mubarak?

– Det är oklart och det finns anledning att tro att det pågår intensiva förhandlingar med regeringar i flera länder som skulle kunna ge honom en fristad. Mubarak har en enorm förmögenhet som sägs finnas på bankkonton i Schweiz och i olika skatteparadis och han äger bostäder i bland annat London och New York. Schweiz väntas frysa de tillgångar som Mubarak har. Vilket land som är berett att låta Mubarak bo där i exil är osäkert. Saudiarabien har lovat att stötta Mubarak men det saudiska styret kan också på sikt vara hotat. London och Paris har tidigare varit huvudstäder som avsatta ledare haft som tillflyktsort med längre eller kortare vistelser i New York.

Vad tror du om situationen i Algeriet?

– Att diskutera Algeriets framtid handlar i hög grad om gissningar. Demonstrationer har förekommit och nya planeras. Algeriet är instabilt sedan länge och har redan allvarliga problem med många organisationer och grupper som utmanar ledarskapet. Om dessa kan samlas är osäkert och om en kan ta ledningen för att få till stånd maktskifte är inte heller klart.

Hur omfattande kan dominoeffekten bli?

– Dominoeffekten är en intressant tankekedja som inspireras av händelseutvecklingen i Sydostasien på 1960-talet och de snabba förändringarna i Östeuropa och Sovjet efter Berlinmurens fall 1989 och som nu diskuteras vad gäller arabvärlden. USA hade uppfattningen att om Vietnamkriget förlorades hotade hela Sydostasien att falla som dominobrickor in i kommunistblocket. Det skedde inte. Berlinmurens fall betydde dock en mycket snabb process som innebar att det i de kommunisstyrda östländerna och Sovjet skedde folkliga, fredliga och framgångsrika uppror. Att diktatorer jagats på flykt i Tunisien och Egypten sätter skräck i diktatoriska ledare i andra arabländer och väcker förhoppningar hos alla dem som förtrycks. Här får den närmaste tiden utvisa vad som händer. Många ledare har haft möjlighet att se om sina hus när de sett vad som hänt i Tunisien och Egypten.