– Det var en helt vanlig och fredlig demonstration fram tills polisen attackerade, säger han.

Wael Abbas är bloggare och människorättsaktivist, något som i Egypten nästan går hand i hand. Så kallade "internetaktivister" har under åren lyckats undkomma censuren som traditionella medier utsätts för och blivit motor för förändringar i samhället.

Abbas blogg Misr Digital (egyptisk medvetenhet), med meriter som en miljon besökare om dagen, är en av de största i landet.

– Vanliga medier är under statens kontroll. Vi bloggare kan säga vad vi vill. Därför har vi blivit så stora, förklarar han.

På hans blogg kan man nu se inspelningar från gårdagens demonstration.

– Polisen använde alldeles för mycket våld. När det urartade, var det poliser och tårgas överallt. Jag lyckades undkomma med min kamera men jag såg att de grep hundratals demonstranter, säger han.

Trots att Wael Abbas har bevakat demonstrationer i åratal, överraskades han av uppslutningen kring Tahrirtorget i går.

– Jag är jätteglad. Det pratas om att det var mellan 10 000 och 20 000 personer där. Det är en av de största demonstrationerna som jag har sett, säger han.

Det är inte första gången som Egypten reser sig mot president Mubarak som har suttit vid makten i snart 30 år. Sedan 2004 har den så kallade Kefaya-rörelsen, en paraplyrörelse för olika oppositionella krafter i landet, organiserat stora demonstrationer mot regimen.

– I början kände vi att vi kunde göra skillnad och att makthavare var tvungna att lyssna. Men när inget hände gav många upp. Jag tappade själv tron på att något skulle ändras, säger Wael Abbas.

Trots det gav han aldrig upp. På grund av sin aktivism har han blivit misshandlad, trakasserats och dömts till fängelse. Dessutom har hans Facebook-, Twitter- och Youtubekonton stängts av i omgångar .

– Varje gång jag reser någonstans håller de mig kvar på flygplatsen. Jag kan inte heller ha med mig någon teknisk utrustning, som en laptop eller kamera, för då kommer de att beslagtas.

Varför fortsätter du att kämpa?

– För att något måste hända. Folk vill ha jobb, mat och mer rättigheter. Jag tror starkt på att alla har rätt till att delta beslutsprocesserna i landet. Alla har rätt till demokrati. Jag fortsätter att kämpa eftersom jag inte klarar av att bara sitta stilla och se på.