Vid 11-tiden svensk tid hade sex av gruvarbetarna hissats upp.
Den sjunde, José Ojeda, var då väg upp.
Ojeda är känd som författaren till den världsberömda lappen, "Vi mår bra i skyddsrummet, alla 33". Lappen utgjorde den första bekräftelsen på att de innestängda levde. Det var den 22 augusti, mer än två veckor efter raset i gruvan, som lappen hittades fäst vid en av de många borrar som drogs upp efter att i desperation ha körts ner i underjorden.

Viceförmannen Florencio Ávalos var först upp. Men det största jublet mötte "korrespondenten från helvetet", Mario Sepúlveda, när han räddades ur San José-gruvan i Chile efter 69 dygn.
Den första kritiska fasen i räddningsarbetet gick problemfritt.

31-årige tvåbarnspappan Florencio Avalos blev precis som planerat förste man att räddas ur gruvan i Atacamaöknen i norra Chile. Klockan var då 00.10 chilensk tid, 05.10 i Sverige.

Kvar i djupet finns också bland andra Avalos 19-årige lillebror.

Avalos är vice-förman för den instängda gruppen och ansågs ha den kompetens som krävdes för att lösa eventuella problem under kapseln Fenix II jungfrufärd uppåt med man ombord. Den behövdes inte eftersom den 15 minuter långa färden gick bra.

En timme senare kom näste man upp ur underjorden. Mario Sepulveda, kallas i Chile för bland annat "korrespondenten i helvetet" för sina videofilmer med tillhörande referat som skickats upp till ytan. De har visats i chilensk tv under de över två månader som gruvarbetarna suttit instängda.

Den 40-årige Sepulveda har roat och rört chilenarna och varit deras ögon och öron i det trånga skyddsrummet där gruvarbetarna tillbringat sin fångenskap.

Till en början ska nu en handfull starka män hissas upp, en efter en i den specialbyggda hissanordningen. Därefter följer tio gruvarbetare som anses vara fysiskt svagare och slutligen faller lotten på övriga starka personer.

Sist ut blir 54-årige förmannen Luis Urzua.

Tredje gruvarbetare i frihet blev 52-årige elektrikern Juan Illanes. Trots sin relativt höga ålder ingick han i den första gruppen av män att hämtas upp. Risken anses vara större att något ska hända i inledningen av räddningsaktionen varför Illanes, som har god teknisk kompetens, togs upp redan som tredje man. Illanes är före detta militär och deltog i gränskonflikten med Argentina på 70-talet.

Än så länge verkar ingen av de räddade ha haft några större problem att klara av den klaustrofobiska resan.
– Utmärkt, svarade Illanes på frågan om hur resan gått, när han släpptes ut ur kapseln.
Klockan hade då hunnit bli två i den kyliga chilenska natten.

Befolkningen kring gruvan och i närmaste staden Copiapó kan dock lugnt följa händelserna utan att tänka på morgondagen – alla skolor och myndigheter håller stängt på onsdagen till följd av operationen.

Fjärde man i frihet blev 23-årige bolivianen Carlos Mamani. Han är den ende icke-chilenaren bland de 33 gruvarbetarna. Hittills håller tidsplanen på en man per timme, vilket innebär att alla är i frihet under torsdagen om inga problem uppstår.

Mamani var den siste av fyra tekniskt kompetenta arbetare som valts ut eftersom de ansågs kunna klara av att åtgärda eventuella problem med kapseln under de första trevande resorna. Efter denna fas påbörjades arbetet med att ta upp ett tiotal män som anses vara de fysiskt svagaste.

Mamani väntas få fint besök under onsdagen då Bolivias president Evo Morales besöker gruvområdet. I Morales frånvaro tog Chiles president Sebastián Piñera emot med den bolivianska flaggan i handen.

-Den här gruvan ska inte öppnas på nytt om det inte finns garantier för att arbetarna är säkra, sade president Pinera i sitt tal sedan den förste gruvarbetaren räddats.

Pinera slog fast att samma sak gäller för övriga gruvor och bolag som bryter mot lagen. Pinera sade också att en minnesplats ska ställas i ordning vid Camp Esperanza (Hopp) som de anhöriga slagit upp intill gruvan.