Motorväg kan döda Serengeti Berömd nationalpark.
De största hjordarna av vilda gräsätare på jorden kan snart vara ett minne blott. Tanzanias regering tänker dra en motorväg rätt genom Serengeti.
Relaterat
Fakta
Serengeti
Nationalparken Serengeti ligger i norra Tanzania och täcker en yta på 14 763 kvadratkilometer. Den utgör själva kärnan i ekosystemet med samma namn. Ekosystemet omfattar totalt 30 000 kvadratkilometer (jämförbart med Jämtlands yta) och sträcker sig in över gränsen till Kenya i norr.
Namnet Serengeti är hämtat från massajernas språk och betyder ”ändlösa slätter”. På slätterna lever cirka 2,5 miljoner stora gräsätare, varav 1,3 miljoner gnuer, 500 000 gaseller och 200 000 zebror. Där finns också cirka 3 000 lejon.
Serengeti är en relativt väl skyddad park, men tjuvskyttet är av mycket stor omfattning och mycket svårbekämpat. Tjuvskyttarna kommer västerifrån där befolkningsökningen har varit dramatisk de senaste decennierna.
(TT)
För många naturmänniskor har nyheten kommit som en total chock. Serengeti är kanske världens mest kända nationalpark. De enorma hjordarna av gräsätare har förevigats i otaliga naturfilmer.
Ingen annanstans finns en så enorm koncentration av stora, vilda djur. I ekosystemet lever 1,3 miljoner gnuer, 500 000 gaseller, 200 000 zebror, tiotusentals bufflar, impalor, rörbockar och topiantiloper, samt 3 000 lejon och 9 000 hyenor. Andra nationalparker kommer inte i närheten av sådana siffror.
– Serengeti är tveklöst det mest storslagna och spektakulära ekosystemet i världen, säger Allan Carlson, tropikansvarig på svenska Världsnaturfonden (WWF).
Ändå avser alltså den tanzaniska regeringen att dra en motorväg för tunga lastbilstransporter rätt genom den norra delen av nationalparken.
Ekosystemet kan dö
Vägen i sig är kanske inte ett så stort hot. Den kan djuren säkert ta sig över. Det stora problemet är allting som vägen för med sig, som människor, byggnader, bensinstationer och annan infrastruktur. Tjuvskyttet, som redan är ett svårt hot mot parken, kommer att eskalera ytterligare.
Och frågan är vad som händer när de stora hjordarna passerar området på sina vandringar, först när de är på väg norrut under torrtiden i augusti–september, och sedan när de återvänder söderut i början av regntiden i november. Kommer vägen att klippa av eller allvarligt störa djurens rörelser?
Skulle vandringsrutterna helt klippas av dör det nuvarande ekosystemet. Analyser visar att utan tillgång till betesmarkerna i norr under torrtiden skulle antalet gnuer minska från 1,3 miljoner till 200 000 djur.
Turistnäring hotad
Officiellt har den tanzaniska regeringen förklarat att vägen är nödvändig för att området väster om parken ska kunna utvecklas ekonomiskt – detta trots att liknande planer för några år sedan skrinlades sedan man bedömt att skadorna på parken riskerade att bli för stora.
Men beslutet är märkligt även av ekonomiska skäl. Serengeti är landets överlägset största turistattraktion, mycket större än både Zanzibar och Kilimanjaro. Utan lejonen och gnuerna skulle landet vara näst intill en avkrok på turistkartan.
– Motorvägen riskerar att slå sönder hela turistnäringen, säger Allan Carlson.
Skadorna begränsar sig inte bara till Tanzania. Gnuernas och zebrornas vandringar sträcker sig långt utanför själva nationalparken, och under torrtiden söker sig många av dem in över gränsen till Kenya, till nationalparken Masai Mara, som i dag är Kenyas mest populära viltreservat. Utan de stora hjordarnas årliga besök sjunker dess värde.
Korruption misstänks
Föga förvånande har protesterna mot projektet varit många – från forskare, miljö- och naturvänner, och från turistnäringen – och de växer hela tiden i styrka. Hittills har dock de tanzaniska myndigheterna hårdnackat stått fast vid att vägen ska byggas. Projektering pågår, och bygget ska enligt planerna inledas 2012.
Ett alternativ till vägen finns faktiskt. Det går att dra en väg söder om parken i stället. Den skulle fylla exakt samma funktion, utan att skada ekosystemet. Många finner det märkligt att projektet beslutats så snabbt, och att regeringen hittills vägrat att överväga andra lösningar.
– Det finns misstankar om korruption, att det ligger starka utländska intressen bakom, säger Allan Carlson.
Märkligt nog har de allra största naturorganisationerna inte reagerat ännu. Från WWF:s centralkontor i Schweiz har exempelvis inget hörts.
– Vi förväntar oss nu att man tar krafttag från WWF centralt för att försöka stoppa detta. Det här få bara inte ske, säger Allan Carlson.

































