al-Malikis parti i ledningen
Relaterat
När valresultaten från Bagdad började strömma in på lördagen tog partialliansen runt premiärminister Nuri al-Maliki snabbt en klar ledning.
Bagdad, som ensamt svarar för mer än en femtedel av det irakiska parlamentets platser, är den trofé som varje partigrupp vill erövra för att stärka möjligheterna att bilda regering.
När 18 procent av rösterna i Bagdad hade räknats, hade al-Malikis allians kallad Rättsstaten fått omkring 150 000 röster. Närmast därefter kom den shiitiska religiösa Iraks nationella allians (INA) med 108 000 röster och den sekulära Iraklistan, ledd av förre premiärministern Iyad Allawi, med 105 000.
Förhandlingar på gång
Beskedet om röstresultatet kom strax efter det att en talesman för al-Malikis allians hade meddelat att Rättsstaten hade tillsatt en kommitté för att inleda förhandlingar med andra grupperingar om en ny regering.
Talesmannen Abbas al-Bayati sade att förhandlingar hade inletts med fyra politiska block som "gjort framsteg" i valet. Vilka det är ville han dock inte säga.
Bedömare inskärpte samtidigt att al-Maliki inte alls kan vara säker på att få leda nästa regering, ens om hans allians blir störst, om andra grupperingar med sammanlagt fler mandat går samman.
En av dem som spekulerade kring möjligheten av en helt annan regering var professorn Hamid Fadhil vid Bagdads universitet, som sade att INA och kurderna är angelägna om att bilda en allians, eventuellt också med Allawi.
Möte i Kurdistan
-De har länge vägrat att verkligen betrakta al-Maliki som premiärminister, sade han.
Hans analys tycktes få stöd av beskedet att Allawi och den sunnitiske vicepresidenten Tariq al-Hashimi på lördagen väntades till Arbil i det självstyrande Kurdistan för att träffa den regionale presidenten Massoud Barzani.
En talesman för Barzani sade att denne och den irakiske presidenten Jalal Talabani - också han kurd - i fredags hade träffat den shiitiske vicepresidenten Adil Abd al-Mahdi, som representerar INA.
Det irakiska valsystemet gör det praktiskt taget omöjligt för en enskild partigruppering att ensam bilda regering.
