Räkna hur ni vill. Nettobidrag per invånare eller jordbruksstöd per hektar, ingen är i närheten av vad Grekland tar emot från EU:s skattebetalare. Och då är landet långt ifrån unionens fattigaste medlem.

Till och med den undermåliga grekiska tobaken som ingen vill röka stöttas med EU-pengar – annars skulle odlingarna slås ut direkt.

Och nu måste Tyskland och andra länder hjälpa regeringen i Aten att klara sina betalningar. För pensionsfonder och andra långivare som köper statsobligationer har börjat tvivla på att de får igen sina pengar om de hamnar hos Grekland.

I år förfaller 25 miljarder euro (250 miljarder kronor) till betalning. Det kan Aten bara klara genom att ta nya lån. Till det kommer årets budgetunderskott på 29 miljarder euro som också måste lånas upp.

Ett kritiskt skede blir april och maj. Då förfaller 20,5 miljarder euro i gamla lån.

Undra på att långivarna föredrar tyska obligationer, även om de i förra veckan gav 4 procent lägre ränta än de grekiska.

Ansvar för andra emot reglerna

På onsdagen minskade den ränteskillnaden rejält, sedan det läckt ut att Tyskland och andra euroländer planerar att på något sätt garantera Greklands upplåning. Det vill säga, kan inte grekerna själva betala blir deras skulder nordeuropeiska skattebetalares huvudvärk.

Att ta ansvar för andra euroländers skulder är egentligen emot reglerna i valutaunionen. Ett slösaktigt land ska inte få åka snålskjuts på sparsamma, var det tänkt.

Hur man ska trixa sig förbi den grundregeln var ämnet på en snabbinkallad videokonferens för euroländernas finansministrar på onsdagen.

Det blir också en fråga för torsdagens toppmöte, där regeringscheferna egentligen skulle diskutera hur EU:s ekonomiska utveckling ska förbättras fram till 2020. I stället måste en stor del av tiden ägnas åt Greklands och andra svaga länders akuta problem.

EU-ledarna står inför ett moraliskt dilemma. Å ena sidan vill de inte visa sig för veka. Slösaktiga ska inte invaggas i tron att de alltid räddas av kompisarna. Å andra sidan kan en union inte lämna ett medlemsland åt dess öde.

Och värst av allt – om Grekland skulle ställa in betalningarna, vad ska då långivarna tro om Spanien, Portugal, Italien och andra med stora lånebehov?

EU-ledarna är ”rasande” på att Grekland försatt dem i den här situationen. Det säger Pierre Cailleteau, vd för kreditvärderaren Moody’s statsskuldsgrupp, i en intervju för Wall Street Journal.

Fusk med statistik

Ilskan är särskilt stor med tanke på att Grekland jämfört med andra EU-länder drabbats relativt lindrigt av den globala ekonomiska krisen. Under 2008 och 2009 har Greklands BNP sammantaget faktiskt ökat 0,9 procent jämfört med ett fall på 3,3 procent för hela EU, enligt Eurostat.

Det är i stället Grekland självt som försatt sig i sin svåra situation. När landet – genom att fuska med statistik – fick byta till euron blev följden att det fick samma låga ränta som övriga länder i valutaunionen. Det utnyttjade Grekland till att skuldsätta sig än mer.

Både offentlig och privat sektor gav sig hän åt en lånefest med stort underskott i handeln med omvärlden. Det ledde också till inhemsk överhettning som drog upp löner och kostnader.

Så även om EU-ledarna i dag finner ett sätt att mot reglerna hjälpa Grekland med dess skulder, återstår att lösa det långsiktiga problemet inom eurozonen: hur ska konkurrenskraften återställas för Grekland liksom Italien, Spanien och Portugal?

De sydliga länderna har inte bara haft 20–30 procent högre löne- och kostnadsökningar än Tyskland sedan euron infördes – vilket gör att de nu har svårt att konkurrera inom eurozonen.

På grund av Tysklands och Nordeuropas ekonomiska styrka brottas sydländerna också med en hög växelkurs på euron – vilket gör det svårt att konkurrera utanför eurozonen.

Det handlar om en valutaunions själva grundproblem: hur får man 16 länder – inom några år ännu fler – att utvecklas i någorlunda jämn takt?

För i en valutaunion finns bara en enda storlek – inte bara på styrräntan utan också på växelkursen – och den ska passa alla.