Ekonomiprofessorn Nouriel Roubini i New York hånades när han tidigt varnade för bolånebubbla och bankkrasch. I dag är världen, med facit i hand, mer benägen att lyssna till den pessimistiske Roubini.

Det som bekymrar honom nu är globala obalanser i handeln, länders ökade skuldsättning – och EU-valutans framtid. Han varnar för att eurozonen kan klyvas, när svaga medlemsländer med stora underskott och fallande konkurrenskraft inte kan få hjälp av sänkt växelkurs för att ta sig ur recessionen.

– Några länder kanske lämnar valutaunionen. Det här är dess första egentliga test, sa Roubini till nyhetsbyrån Bloomberg vid världsekonomiska forumet i Davos.

Hittills har fokus mest legat på Grekland, som har mest akuta problem. Men ett ännu större hot ser Roubini i Spanien. Detta eftersom landet är eurozonens fjärde största ekonomi med svagare banker än Grekland och en arbetslöshet på 19 procent, dubbelt så hög som EU:s genomsnitt.

OM FINANSKRISEN HITTILLSmest handlat om överbelånade företag och hushåll, går skuldproblematiken nu in i en ny fas. Allt fler länder brottas med stora underskott i sina offentliga finanser – ett problem som förvärrats av att regeringar städat upp efter företagens och hushållens lånefest.

Grekland är mest illa ute med ett underskott i fjol på 12,7 procent av BNP. Den samlade statsskulden uppgår till 120 procent av BNP. Regeringen gör vad den kan för att rätta till detta, men besparingarna stöter på patrull.

I stället blockerar landets bönder motorvägar med krav på mer bidrag. Och fackföreningar aviserar strejker mot sänkta löner och anställningsstopp i offentliga sektorn.

Grekland är nu beroende av utländska finansiärer för att klara utgifterna. Visserligen lyckades landet i början på veckan låna 8 miljarder euro på den internationella marknaden – men till hög ränta.

I går steg räntorna på den grekiska statsskulden än mer.

De tioåriga lånen ligger nu kring 7 procent, mer än dubbelt så mycket som Tyskland betalar och högre än när Grekland bytte sin egen svaga valuta mot euron.

En orsak till att marknaden den här veckan tvingat upp de grekiska räntorna är att det läckt ut att landet vänt sig till Kina för att låna 25 miljarder euro. Att lånepropån förnekades i Aten ledde bara till att räntorna steg än mer.

Men inte bara Grekland har problem. Financial Times makroekonomiske chefskommentator Martin Wolf skriver att ”Grekland bara är kanariefågeln i den statsfinansiella kolgruvan”.

Portugal, Irland, Italien och Spanien har också svårt med statsfinanserna. De går tillsammans med Grekland under öknamnet PIGS på finansmarknaden.

Gemensamt för de fem länderna är att övergången till euron innebar att deras räntor sänktes. Det gav en överhettad lånefest; nu ser vi baksmällan.

TILL PROBLEMEN BIDRARobalanserna i världshandeln. USA, Storbritannien och Spanien har stora minus, medan Kina och oljeexportörer ligger på plus.

Att världens länder på detta sätt samlar på sig fordringar och skulder är som att bygga ett torn av klossar, enligt Mervyn King, chef för brittiska centralbanken.

– Till slut kommer ögonblicket då en extra kloss får tornet att falla, sa King nyligen i ett tal och varnade för att nya finansiella kriser kan utlösas.

Det är välkänt att obalanserna är stora på global nivå – medan det länge varit tyst om euroblockets egna skevheter. Här går skiljelinjen mellan syd och nord. Portugal, Grekland och Spanien har stora underskott i handeln, medan framför allt Tyskland och Nederländerna ligger på plus.

En orsak är att ländernas konkurrenskraft gått åt skilda håll sedan euron infördes. Arbetskostnaden per producerad enhet steg 20–25 procent i Spanien, Italien, Grekland och Irland jämfört med Tyskland från 2000 till 2009, enligt OECD.

Hade länderna haft egna valutor skulle detta sannolikt ha rättats till genom att PIGS-valutorna fallit medan den tyska D-marken stärkts.

Nu är detta omöjligt och länderna tvingas i stället till så kallad inre devalvering – löner och andra kostnader måste sänkas.

Det är en svårare och mer utdragen process, som till en början leder till ökad arbetslöshet. Det är den smärtsamma väg de baltiska länderna nu prövar, eftersom de inte vill släppa sina valutors bindning mot euron.

Irländarna har också påbörjat en inre devalvering. Återstår att se om sydeuropéerna följer efter, om de hittar en annan lösning – eller om valutaunionen bryter samman.

För vad vi bevittnar är ett första riktigt test av det nationalekonomiska experiment i full skala som Europas gemensamma valuta utgör.