Afghanska kvinnor räds talibaner
Relaterat
Afghanska kvinnor varnar för att försöka sluta fred med talibanerna. De befarar en återgång till det strama islamiststyre som förvägrade kvinnor att utbilda sig och arbeta.
Kvinnor från FN-organet Institutet för inkluderande säkerhet och andra rättighetsgrupper anser att de framsteg som uppnåtts sedan 2001 inte får äventyras genom att flirta med konservativa krafter.
De cirka 60 länderna på torsdagens Afghanistan-konferens i London tycktes ha anammat tanken på en politisk lösning med talibanrörelsen, som styrde landet från 1996 fram tills den störtades från makten efter den USA-ledda invasionen 2001.
De afghanska kvinnogrupperna uppmanar de deltagande länderna att stå fast vid de utfästelser om kvinnors rättigheter som gjordes 2001.
Rättighetskamp
-2001 var en mycket tydlig signal om att inte längre finns utrymme för konservativa krafter att styra Afghanistan, säger Homa Sabri, chef för FN:s kvinnofond UNIFEM i Afghanistan.
Hon ifrågasätter hur det internationella samfundet nu kan betrakta umgänge med dessa krafter som acceptabelt och hur det kan garantera en fredlig integrering i en framtida regering.
Kvinnor i Afghanistan har under de senaste nio åren lyckats tillförsäkra sig vissa rättigheter men fortfarande lider de av våld och hot, liksom av låg läskunnighet, dålig tillgång till hälsovård och brist på ett rimligt rättssystem.
Det finns ett parlamentariskt kvotsystem som ska garantera att kvinnor är representerade i politiken, men bara 25 procent av platserna är reserverade för kvinnor. Endast en av tre kvinnor som föreslogs till ministerposter godkändes.
Kvinnoperspektiv
De afghanska kvinnoorganisationerna är bekymrade över frånvaron av kvinnliga perspektiv på London-konferensen. De anser att hållbar fred inte kan uppnås utan kvinnors fulla deltagande i politiken och samhället.
De framhåller att kvinnorna utgör hälften av samhället och därför bör bidra med halva lösningen. Kvinnor kan i hemmet gå i spetsen för ansträngningar att ta udden av extremismen, påpekar kvinnogrupperna.
Om kvinnor ska kunna bli delaktiga i fredsprocessen måste de också kunna få arbeta inom säkerhetstjänsten och få hjälp med att kartlägga ineffektiviteten när det gäller att främja kvinnors rättigheter och jämställdhet.
