Det är ingen nådig ledare som publiceras i veckans nummer av Lancet, en av världens mest ansedda vetenskapliga tidskrifter.

Under rubriken "Ökad hjälp och minskad medmänsklighet" hävdar ledaren att regeringar och biståndsgrupper förtjänstfullt mobiliserar i Haiti men att de samtidigt knuffas om positioner och framhåller de egna insatsernas betydelse.

"I realiteten, vilket vi ser alltför tydligt, är läget i Haiti kaotiskt, förödande och allt annat än samordnat", skriver Lancet.

Ledarartikeln kritiserar också att Haiti försummades före jordbävningen, men även då "levde mängder av familjer på sophögar utan säker tillgång till mat och vatten och praktiskt taget utan sjukvård".

Temat i veckans nummer är sjukvård i krig och konflikter. Det är ett område som ges för lite resurser enligt Lancet, som påminner om att FN och andra internationella organ av säkerhetsskäl nyligen dragit sig tillbaka från Somalia.

Lancet erinrar också om vilket litet stöd som gavs till jordbävningen i Pakistan för fem år sedan och hur lite vi uppmärksammat de senaste veckornas översvämningar i Kenya och Albanien med tusentals människor som tvingats från sina hem.

"Genom politikens, ekonomins, religionens och historiens förvrängda lins betraktas somliga liv som viktigare än andra – ett förhållande som inte blir hjälpt av inflytandet från nyhetsmedier, inräknat oss själva."

Skev bild i medier

Den snedvridna hjälpen och mediebevakningen har studerats av professor David Strömberg, Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet.

Ett slående exempel som David Strömberg lyft fram i en artikel i Ekonomisk Debatt (6/2008) är fyra översvämningar under 2001 i Thailand, Angola, Brasilien och Polen. Räknat i dödsoffer och andra drabbade var det i den följden länderna råkade illa ut – men det internationella biståndet fördelades i motsatt ordning. Polen fick 15 miljoner dollar, Thailand bara 25 000 dollar.

Hjälpen påverkas enligt David Strömbergs forskning av hur nära ett land ligger, om det har samma språk som givaren, om länderna handlar mycket med varandra, om det finns tidigare koloniala band.

Det gör att mest pengar går till Östeuropa, Mellanöstern, Nordafrika och Karibien. Minst hjälp får öar i Stilla havet, tidigare portugisiska kolonier liksom asiatiska länder utan historiska band till västvärlden som Nepal och Thailand.

Avgörande är också hur katastrofer uppmärksammas i medier. Den som råkar illa ut när OS pågår får inte mycket hjälp. Det är också en fördel att ligga nära USA och Europa.

Dramatik skapar intresse – och ger mer pengar. I USA:s tv krävs det över 2 000 döda i en torka för att synas lika mycket som vid ett enda dödsfall under ett vulkanutbrott (se tabell).

Interna maktkamper

Sådana förhållanden får Lancet att skriva att politiker och medier är lätta måltavlor för kritik, men tidskriften anser att det är dags att också hjälporganisationer hamnar under luppen.

Även om dessa gör "ett exceptionellt arbete under svåra omständigheter" är de ofta förgiftade av interna maktkamper och andra motbjudande förhållanden som utmärker många storföretag, enligt tidskriften.

Stora hjälporgan kan vara "besatta" av att samla in pengar till egna ändamål. Därmed blir det ett mål i sig att synas i medier och för stor vikt läggs vid marknadsföring, enligt kritiken.