Alla miljöorganisationer värda namnet finns i Köpenhamn för att pressa på de globala klimatförhandlingarna genom demonstrationer, aktioner och medieutspel. På flera konkreta punkter råder stor samstämmighet. En är att den rika delen av världen, framförallt EU, USA, Japan, Kanada och Australien, ska minska sina utsläpp med minst 40 procent till år 2020 jämfört med 1990. FN har sagt att en minskning med 25–40 procent är nödvändig. För närvarande hamnar det samlade budet från den rika världen på 18–19 procent.

Hålla uppe trycket

Miljöminister Andreas Carlgren vill visserligen se högre bud från i-länderna, men menar att miljörörelsens höga krav inte löser problemet.

– Man blandar bort huvudsak och bisak. Om EU på egen hand går upp till 30 eller 40 då skulle det vara tio procentenheter som äts upp av Kinas utsläppsökningar på bara två år, säger han.

– Vi riskerar att skada klimatet om vi inte ser till att trycket på de andra är tillräckligt starkt.

Miljörörelsen, bland annat Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, och Friends of the Earth, är också kritiska mot att i-länderna ska kunna köpa sig fria genom att tillgodoräkna sig investeringar i utsläppsminskningar i andra länder. Världsnaturfonden menar att av de 40 procent man kräver, ska 30–35 procent göras på hemmaplan.

Fattiga utan röst

Stark kritik finns också mot att de rika länderna hittills inte utlovat tillräckligt med pengar till klimatåtgärder i den fattiga världen. Till exempel anser Greenpeace att de behöver ställa upp med minst 140 miljarder dollar per år. Nätverket Climate Justice Action, som arrangerade lördagens stora demonstration, protesterar mot att västvärldens ”ekologiska skuld” till utvecklingsländerna inte betalas tillbaka och mot att de fattiga människor som drabbas mest av klimatförändringar inte har någon stark röst i Köpenhamn.

Det finns också en lång rad andra krav som att ett nytt klimatavtal ska vara juridiskt bindande, att subventioner till fossilbränsle tas bort och att avskogningen ska stoppas till 2020.