Eivor: Varför vägrar alltid USA att samarbeta?

Karl-Johan Bondeson: Det är väl att ta i att påstå att USA vägrar att samarbete. Tvärtom, det finns många exempel där USA gör stora insatser, exempelvis på forskningsområdet. Utan amerikanska forskares insatser hade klimatfrågan inte alls varit lika stor som den är i dag. Sen är det helt rätt att det i USA finns ett stort politisk motstånd mot tanken på att minska utsläppen, och att binda sig vid internationella avtal, i synnerhet sådana som förhandlats fram i FN:s regi. President Barack Obama gör nu mycket för att ändra på detta. Vi får se vad det leder fram till.

Joel: Vad har du att säga om "climategate"? Är det sant som det sägs?

Karl-Johan Bondeson: Climategate, alltså stölden och offentliggörandet av tusentals mejl från forskningsorganet CRU i Storbritannien, diskuteras förvisso här i Köpenhamn. En del av de personer vars privata mejl nu kan läsas av alla, är ju här. Alldeles nyss kommenterade Yvo de Boer saken. Han är generalsekreterare för FN:s klimatkonvention. Han beklagade att hackandet hade genomförts - men påpekade samtidigt att det var bra att man nu gör en grundlig undersökning av saken. Det sker dels inom FN:s klimatpanel IPCC, dels inom CRU. Så klart klimatskeptikerna jublar över detta. Men om det verkligen får någon effekt här i Köpenhamn - och på IPCC:s slutsatser - är tveksamt.

Johan: Hej, jag har hört att patent är en stor fråga under mötet. Kan du utveckla?

Karl-Johan Bondeson: Det finns krav från en del u-länder att få utnyttja modern miljö- och energiteknik utan hänsyn till patentregler och liknande. Tanken är att naturligtvis att det då skulle bli billigare för u-länderna. Det här gillar inte i-länderna, som vill slå vakt om patent- och upphovsrättigheterna.

nisse: Vilken kommer bli den största frågan under detta klimatmöte?

Karl-Johan Bondeson: Lite förenklat handlar det om procent och pengar: alltså hur många procent som i första hand de rika i-länderna ska minska sina utsläpp med, samt hur mycket resurser i form av pengar och teknik i-länderna är beredda att ge till u-ländernas klimatarbete. Men det är ett oändligt antal frågor som ligger på bordet. Målet är ju att skapa ett nytt klimatavtal. Av erfarenhet vet jag att det i slutändan kan dyka upp en tidigare okänd eller liten fråga som får förhandlingarna att helt köra fast.

Christian: Jag har fortfarande inte bestämt om jag skall tro på att människan bär skulden för den ökade uppvärmningen av jorden. Var skall man börja leta om man vill introduceras i ämnet på ett opartiskt och vetenskapligt sätt?

Karl-Johan Bondeson: Det finns massor av bra böcker. Jag gillar till exempel Klas Eklunds bok Vårt klimat. En annan bra bok som kom för något år sedan heter En ännu varmare värld. Göteborgsprofessorn Christian Azars bok Makten över klimatet, tycker jag också om.

Magnus: Står vi och faller med vad USA tycker och tänker?

Karl-Johan Bondeson: USA är världens största ekonomi och en supermakt. Såklart att USA därmed har ett jättestort inflytande. Det intressanta nu är ju att president Obama (till skillnad från sin föregångare) gjort klart och tydligt att han vill öka och förbättra samarbetet med omvärlden. Vad det leder till får vi se.

S: Vad är syftet med att man utgår från olika referensår? De flesta från 1990 och USA från 2000. Blir det inte lite som att jämföra buden i olika valutor? Karl-Johan Bondeson: Syftet är naturligtvis att försöka komma så billigt undan som möjligt. USA har valt 2005 som basår, medan Kyotoprotokollet utgår från år 1990. Kom dock ihåg att 1990 inte är ett särskilt bra basår, det gynnar alldeles särskilt de forna Sovjetstaterna och Östeuropa, som ju efter 1990 haft en dramatisk minskning av sina utsläpp. Även EU har dragit nytta av detta, då EU nu omfattar en del av de forna öststaterna.

Kristina, Linné: Goddag! Vi ska ha ett FN-rollspel om klimatet på vår skola. Vi undrar hur första dagen på klimatkonferensen var? Hur var stämningen? Tacksamma för svar!

Karl-Johan Bondeson: Rörigt! Det tar ett tag att komma på plats, få sitt passerkort, hitta alla de salar där förhandlingar, presskonferenser och annat pågår. Samtidigt är det jättekul. För egen del träffar jag kollegor från hela världen, många har liksom jag följt dessa klimatförhandlingar sedan slutet av 1980-talet. Det är tur att man har dessa kontakter, det underlättar mycket.

Maria: Kan du beskriva känslan i Köpenhamn, är det hoppfullt eller hopplöst?

Karl-Johan Bondeson: Bo Kjellén, som en gång var Sveriges miljöambassadör och är veteran i dessa sammanhang, brukar säga att det i en förhandling alltid finns en lösning. Det gäller att hålla sig vaken och aldrig ge upp. Det är således alldeles för tidigt att kasta in handduken!

Max: Hur kommer ett eventuellt framtida avtal säga om U-ländernas påverkan på klimathotet? Kommer det ställas liknande krav som för alla andra eller kommer de inte att acceptera det?

Karl-Johan Bondeson: Jo, ett eventuellt avtal kommer att omfatta krav på u-länderna. Åtminstone de stora och ekonomiskt snabbt växande. Utan dessa länders medverkan så ställer inte USA upp, knappast heller länder som Japan, Australien och Canada. Inte heller EU vill att de stora u-länderna ska slippa krav. Det ställs dock helt andra krav på u-länderna än på i-länderna. Ingen kräver att de ska minska sina utsläpp i absoluta tal de närmaste åren, däremot ska de vidta åtgärder så att deras förväntade utsläppsökningar blir mindre än det som brukar kallas för bussines-as-usual. Men om detta är man ännu inte överens. Förhandlingar pågår.

GG: Vad tror du att det värsta scenariot ser ut i ett misslyckande vid förhandlingarna?

Karl-Johan Bondeson: Det är lite trist att spekulera om det just nu. En sak är säker. Förr eller senare måste det till ett avtal som begränsar ländernas utsläpp. I Köpenhamn kommer man inte att nå ända fram till ett prefekt legalt bindande avtal, det har varit klart sedan länge. Här gäller det att få de stora bitarna på plats. Frågan är vad som händer sedan? Möjligen kan man ta en slags diplomatisk time-out och låta Köpenhamnsmötet återstarta nästa sommar, (liknande lösning har gjorts förr) eller så skjuter man de utestående frågorna till nästa så kallade COP-möte, vilket äger rum i Mexico. Jag har även hört högt uppsatta förhandlare tala om att det hela kan bli klart först 2011, då man ska mötas i Sydafrika.

Louise: Hur har demonstranterna bemötts av polisen?

Karl-Johan Bondeson: Så här långt tycks polis och demonstranter stå på god fot med varandra. Men jag har väldigt lite kunskap om vad som händer nere i Köpenhamn. Jag sitter bakom avspärrningarna på Bella Center och ser inte vad som sker utanför.

S: Om klimatfrågan är en av de avgörande för vår civilations överlevnad, i alla fall kommande generationers välfärd. Varför har då inte GP en fast plats för miljön i tablån, utan exempelvis resor och motor som delvis bär skulden?

Karl-Johan Bondeson: Det är en fråga du ska ställa till GP:s ledning. En kvalificerad gissning från mig som reporter är att det handlar om ekonomi. Samtidigt vet vi att det finns ett mycket stort intresse för motor och resor bland GP:s läsare. Även här skrivs det faktiskt en del om miljö.

Nicklas K: Hej! Vad är chansen att USA och Kina går med restens av världens krav? Kan denna fråga urarta såpass långt att det kan bli fråga om handelsklausuler och sanktioner mot USA och Kina? Vem vet, kanske klimatfrågan blir den nya religionen. De stora ledarnas nyckel för att få kriga...?

Karl-Johan Bondeson: Det var många och svåra frågor. Jag tror visst att såväl Kina som USA kan acceptera ett internationellt avtal - om det ligger i linje med deras intressen. Införande av eventuella handelsanktioner finns det förslag till klimat- och energilagstiftning som den amerikanska kongressen just nu diskuterar. Tanken är att sanktioner ska kunna vidtas mot stater som inte vidtar klimatåtgärder, och vars export då gynnas av lägre tillverkningskostnader. Även EU har varit inne på detta. Återstår att se vad det hela leder.

Anna: Man bygger nya vägar och satsar stora pengar på det, varför är det inte så viktig och man pratar inte alls om det att satsa på järnvägar för att förbättra klimatet?

Karl-Johan Bondeson: Jag har inget bra svar på det. Kan ju bero på att de flesta av oss trots allt verkar föredra att köra bil och transportera vårt gods på landsväg.

DrGonzo: Vad händer om vi överskrider tvågradersmålet - faller domedagsprofetiorna in då? Blir det Venus av Jorden?

Karl-Johan Bondeson: Nej, det blir inte Venus om vi överskrider 2-gradermålet. Men enligt klimatforskarna ökar risken dramatiskt för mycket svåra klimateffekter, exempelvis en kollaps av Amazonas regnskogsområden och/eller en snabb upptining av alla områden med permafrost, vilket i sin tur leder till ännu större utsläpp av växthusgaser. Och då kan vi glömma staden Göteborg där den i dag ligger. Stora delar lär ligga under vatten, på grund av smältande inlandsisar. Inget kul alls.

kalle: Varför skrev GP ingenting om miljön för fem år sedan?

Karl-Johan Bondeson: GP skrev faktiskt en hel del om miljö för fem år sedan. Sen kan man ju alltid tycka att det borde ha varit mer. En tidning som GP är dock till för en bred läsekrets, där många intressen ska tillgodoses. Ibland är miljöfrågorna extra heta, och då får det mycket utrymme. Ibland får miljö stå tillbaka för andra viktiga saker.